Skallige mannen vs skakande damen på ICA

Sen fredag eftermiddag, vi är hungriga och trötta, ska bara in på ICA och handla lite extra gott till kvällen. Den skallige är stressad, jag möter ideligen bekanta och stannar och småpratar. Den skallige blir mer och mer frustrerad. Förstår honom. Hungern stegras (jag är vääääldigt otrevlig när jag är hungrig).  Väl framme vid kassan hittar den skallige den absolut kortaste kön och stegar nöjd och glad fram och slänger korgen i backen. Bara en framför - victory! En tant. Då börjar helvetet! Både för ICA, tanten o undertecknad. Tanten har INGA varor, det borde ha gått fort! Hon ska bara föra över pengar till sitt ICA-kort. Men icke sa nicke, tanten är mer än skakig och totalt senil, skakar och hackar och trycker fel med sitt kort. Jag nickar artigt och ler mot den gamla som inte uppfattar någonting utom stressen. Den skallig börjar frusta bakom min rygg. Vinddraget viner i nacken. Vi ser hur de andra köerna viner fram. Det går fort, kassörskorna är effektiva. Vår kassörska ler artigt men svetten börjar porla fram ur den unga huden. Den skallige börjar nu stampa med fötterna och  jag försöker dölja hans otålighet med att le, stort, större och störst.
Efter det fjärde försöket så får han nog, kastar sig framåt med klapprande fötter, grabbar tag i tantens kort och för in det i kortläsaren med stadig hand. Ler hotfullt mot tanten och ber om koden. Tanten ser ytterst förvånad och rädd  ut och hennes skakande hand försvinner in i rockärmen, samtidigt som hon viskar fram kod, personnummer och adress.  Hjälp!!!
Det fungerar! Pengarna är nu äntligen insatta på rätt konto.
Pjuuu! Han gjorde inget som vi får ångra och äntligen kunde både tanten och vi lämna ett hysteriskt ICA. 
Av detta har vi lärt oss att senila pensionärer borde handla tidigare på eftermiddagarna eller att vi ska äta ett stadigt mellanmål innan vi går in eller helt rätt och slätt att den skallige kan få till och med gamla hundar att sitta.