Måndag...

...tillika helg och den mildast sommarvärme.

Blir lite oblyg.

Visar vintervita smalben.

Byter tamhet mot vårvilda känslor...

Svindlande!

En mammas list.

Valborg.

Ungdomarna sprids för vinden.

Är lite lagom nojig.

Den ena firar med kompisar i stan.

Den andra planerar tillsammans med sina vänner att "moona" för raggarbilarna som passerar förbi brasan.

Jag har gett varnande blickar, förmanat med frökenfingret och håller nu tummarna för att de lyssnar på sin gamla mamma.

Så medans de roar sig kungligt på varsitt håll så planerar jag att bita på naglarna, kolla mobilen, försöka vara social och sen eventuellt smyga lite på dem...

(Har ju många hundar som måste rastas på byn. Kan ta ut dem en i taget ikväll. Kalla mig "listiga mamman"! Mohahahaaa!)

Jippi!

Äntligen är hon hemma!

Vi är fulltaliga igen.

Känns himla bra.

Nu håller jag tummarna för att det är bullar i ugnen.

Där fick han till det! Eller?

Minns ni min nya säng.

Den där höga.

Fina.

Med fjärrkontroll och hiss.

Jag åkte upp och ner.

Glömde nästan att sova.

Minns ni?

Ruben bestämde sig för att jag åkt färdigt.

Bet av sladden.

När sängen var i sittläge!

Fattar ni!?

I SITTLÄGE!

Har snällt sovit hopkrupen vid fotändan.

Jo, jag tror ni ser det framför er....precis som en hund!

Det är tillåtet att fnittra lite tyst.... Jag kommer säkert att göra det snart men inte riktigt än.

utmaning

Helena och Vera skickade mig den här utmaningen! Kul. Svaren blev dock en mil långa. Håll ut.

1. Varför valde du just den/de hundraserna du idag äger?

Fascinerades i början av bullterrierns fantastiska yttre, det helgjutna. Det vackra äggformade huvudet och deras plirande blick. Envisheten, humorn och deras fantastiska personligheter gjorde sedan att jag skaffade min första, Herr Ivan och sen är de ju som smågodis....har man väl fått en så vill man bara ha flera!

2. Hur kom din hund in i ditt liv?

När vi skaffade Ivan för så där 100 år sedan så letade vi efter valp. Det föddes inte så många då och den vi skulle ha fått från en kennel visade sig vara döv. Ledsamheten var stor. Hittade en 1-årig hane som skulle flytta från sin kennel. Åkte dit med barnen och kärleken dem emellan kom direkt. Han är och har alltid varit en ganska loj kille med trasiga fötter och periodvis klarade han inte av mitt tempo. Aha, tänkte jag. Skaffar en till. Sagt och gjort men även den här gången så dog vår valp. Fick då kontakt med LL och hon är så fantastisk att hon ger oss Märta-Louise (då 1,5 år) på foder. Här fick jag min promenadkompis, min vilda skogsnymf. Min själsfrände. När Märta sedan parades och skulle ha sin första kull så vägrade hon äta när hon var borta hemifrån och det gjorde att vi hade hennes första valpkull här. Lycka!
På den vägen är det. Vera och Ruben från hennes andra kull stannade kvar här. Vera för att vi ville ha en tik. Skulle inte ha kvar två.... tills den Skallige insåg att han inte kunde skiljas från Ruben. Råttan kom för att dottern ville ha en liten hund.
Det här blev en novell...

3. Vilket är ditt starkaste minne tillsammans med ett djur?

Måste säga när Märta födde sin första kull. Den första lilla valpen satt fast och ville inte komma ut. När vi sedan lyckades få ut Herr Propp så grät jag och skrattade samtidigt, lääänge. Valpningarna är speciella och fantastiska. En ynnest att få vara med.

4. Hur mycket tid spenderar du framför en dator per dag?

Använder datorn i jobbet men allt som allt blir det nog inte mer än ca 2 timmar/dag.

5. Om du får välja vem som helst i hela världen att bjuda hem på middag, vem bjuder du då?
Åh, det finns så många som jag vill bjuda hem.... och några som jag hade velat bjuda om de hade levt fortfarande..... Kan inte välja bara en.

6. Vad bjuder du på då?

Jag hänger upp mig på en maträtt i taget och kan äta den i evigheter eller tills jag fastnar för nästa maträtt. Just nu bjuder jag på pasta med snaskiga såser och massor av parmesan. Men jag är en rackare på att laga oxfilé med rostade rotsaker ....får nog bli det.

7. Har du någon idol?

Min mamma.

8. Om du var tvungen att medverka i en dokusåpa, vilken hade du då valt?

Robinson eftersom jag inte har så stor matbehov. Glömmer ofta bort att jag är hungrig.

9. Vilket är ditt drömjobb?

Veterinär eller psykolog.

10. Vad är det godaste du vet?

Kaffe, semlor, chokladsufflé, pringles chips, parmesanost, broccoli, pesto, kanelbullar och mjölk.....

11. Vilket är ditt bästa ordspråk?

Fantasi skapar mirakel....

Nu borde jag hitta på nya frågor och skicka vidare men datatiden tog slut och kvällsarbete kallar.....

Den stora tomheten

Nu kom det igen.

Det stora, svarta och tomma.

Hålet i hjärtat svider, sprattlar och värker.

boktantens nya kärlek

Vet att jag lovade att aldrig mer komma med nåt boktips.

Det var ett dumt löfte.

Går inte att hålla.

Tipsboken är inte direkt ny för världen.

Men ny för mig.

FANTASTISK!

Kärlek på direkten.

Känner igen mig i både föräldratjatet och i Fannys helt underbara fantasier.

Bilderna är fantastiska och varje gång jag vänder blad så uppstår ny magi!

Boktipset är alltså, tatatadaa:

Fannys fantastisa resa av Charlotte Gastaut (Rabén & Sjögren)

Ruben

Vad har jag gjort för att förtjäna den här hunden?

Måste vara nåt fint.

Nåt väldigt fint!

flygande fantasier.

Huvudet är fullt av dem.

Filmerna.

Bilderna.

Orden.

Ibland snurrar jag bort dem.

Försöker fånga in dem nu.

Som ett sidoprojekt.

Hålla fantasin flödande.

Behålla lusten.

 

Just nu flyger jag på kreativitetens vingar.

Skuttar runt bland alla ord och bilder.

Det är gott nog.

Pluspoäng.

Den skallige kommer hem med en ny cykel till sig.

Han har önskat sig en länge. Väldigt länge.

Sonen möter honom vid bilen.

"Åh, pappa! En ny cykel! Till mig! Tack, du är bäst!"

"Joo, jo visst! Varsågod!"

Lycklig son cyklar iväg. Fort och länge.

Kvar står den skallige.

Utan cykel men med pluspoäng på föräldrakontot.

Behöver jag säga att både mitt hjärta och ögon svämmar över?

överraskning!

Drar på mig byxor.

Går ut med hundarna.

Känner att det är lite kallt om stjärten.

Hrm.

Funderar.

"Det drar verkligen kallt om rumpan."

Känner efter med handen.

Aha!

"Någon" har ätit ett stort hål i mina byxor.

In igen.

Byter byxor.

Tar ut "någon" och hans mamma på skogstur.

Tur att det var kallt så att jag märkte det innan nån såg mig!

som balsam...

för själen/migränen kan han vara min skallige man.

Fixar allt.

Fixar till och med paket.

Jag vilar och viskar

"Yippikayey" i mörkrummet.

http://jumperfabriken.noxshop.se/?category_id=3&item_id=Chloe/Marine/xs/s12

Ny fantastisk klänning från jumperfabriken.

Det är kärlek.

Blir nog fin trots fult hår.

Finfin!

Min bästa vän...mössan!

Gick till frisören häromveckan.
Kom ut och var ful, fulare och fulast.
Klagade (för första gången i livet).
Fixade till.

Blev ändå inte nöjd!

Det gick inte att fixa till det.
Hopplöst fall liksom.

Nu gick jag dit igen.
Kom ut och är snaggad.
Kort, kortare och kortast.

Och i takt med att hårtesarna klipptes av så kom migränen...

Drog på mig mössan och gick hem.

Skugglös.

Borde skärpa till mig.
Sluta upp.
Nog med fjanterier.
Saknar henne redan innan hon åkt.
Hur ska jag kunna sova utan henne?
Utan att borra in fötterna i hennes varma mage.
Vem ska nu driva mig till vansinnets rand för att i nästa ögonblick få mig att kikna av skratt?
Hur ska jag kunna promenera utan hennes huvud i knävecket?

Äh, lägg av nu!
Hon kommer tillbaka.
Snart.
Dessutom så kommer hon ha det skitkul.
Inte sakna mig en minut.
(Hrm, den tanken gjorde det inte lättare...jo, kanske, liiite...)

Det blir tomt här utan Skuggan.

memory lane

Minnen får mig att skratta.
Fiolen.
Liten Anna vill öva.
Öva enligt suzukimodellen.
Kassettband (minns ni sådana?!).

Öm moder frågar om lilla Anna övat färdigt?
"Nja, inte riktigt än...."
"Du är duktig! Det räcker nog nu!"
"Nä!"
"Hrm, behöver inte Eva, två trappor upp, öva hon också?"
"Jo, kanske det!"
"Gå då upp till henne, öva vidare där"
"Ok!"

Den nöjda modern äter punchpraliner och engelsk konfekt (70-tal) medans lilla Anna torterar hela höghusområdet med sitt violinspel.

Herre Jösses vad jag och mamma skrattade åt det!
(hon vägrade dock erkänna att hon led av min musikalitet)

Sen finns det en ännu bättre historia om hur/varför jag slutade spela klarinett...
men den tar vi vid ett senare tillfälle!

klagan

Påsken har spenderats med herr Lunginflammation.

Toppar med en hornhinneinflammation.

Dumgrinar från ett öga.

Ont.

Måste ha glasögon.

Är jätteful.

Är risig i håret och har gamla skor.

Får migrän.

Vill vara hemma i solen men går och jobbar ändå.

Nu tar kverulantbloggen semester.

när hjärtat sväller

När någon säger fina saker om mina barn och hundar.

Då sväller det.

Hjärtat.

Sväller och svämmar över.

Gör en volt och hoppar till.

Sen flyger jag!

Påsk

Tvingar ut ungdomarna på skattjakt.

Bara för jag älskar skattjakter.

Tvingar på dem påskägg också.

Bara för att jag älskar påskägg.

Stackars barn ;)!

Hundarna fick också påskgodis.

Men somliga gillar bättre att bita i däck!

samling?

Hrm, nja, eventuellt, kanske.

Det är några stycken...

Typ lite fler än tjugo.

Många PO Ström, Alsterfors.

Inte alla.

Alla lika omtyckta.

Men jag kan inte kalla det samling.

Jag kallar det kärlek!

Möblerar om bland glasvaserna.

Byter plats.

Dekorerar om i fönster.

Byter efter säsong och humör.

Här är några smakprov.

kalla mig fru Papphammar!

Är väldigt klumpig.
Egentligen enormt osmidig.
En liten, nätt tant på 43 kg borde vara väldigt smidig.
Så är inte fallet här!

Tur att jag inte föll som en fura när jag invigde tvillingkopplet.
Se bilder!

Tur att jag har förstående hundar som aldrig tappar tålamodet!

tecken på att man blir lite äldre eller kanske rent utav gammal..

* När man köper nya skor så kollar man mer under skon än på den. Det gäller att sulan är halksäker!

*Man vet inte om det är lederna eller stolen som gnisslar när man rör sig... Hua ligen.

*Man börjar använda uttryck som hua ligen... Mormor gjorde det. Ofta.

*Man blir rädd för isfläckar. Slutar tänka "Wow, va kul att glida!" och börjar tänka "Oj, aj, va ont det kommer att göra!". Gissa om man faller hårt!

*Man ser fram emot de orangea kuverten som dimper ner i postlådan. Ser det lite som spänning, jämför siffror osv....

*Man inser att en trissvinst på 25000 i månaden i 25 år räcker hela livet! Jippi! Jag ska genast börja köpa lotter!

*Man ska tydligen klippa lugg har jag hört... Tur att jag just gjorde det och tyckte att det blev snyggt!

*När Konsums/Icas rabattkuponger styr middagen.... Tack o lov är jag inte där än!

*När man vaknar tidigt trots att man gått och lagt sig sent. Dessutom så är man löjligt pigg. Men man kan däremot gärna sova middag en timme eller två!

*Man behåller vinterjacka och långkalsonger på i vårsolen. Man kan bli sjuk.

*När man på allvar börjar ta tag i den där träningen som man har skjutit upp i 20 år. Ser den som en livförsäkring.

*När man ser antirynkkräms reklam på tv och tänker "Aah, den har jag redan testat!".

*Man ser Synsams rabattsystem som en guds försyn till mänskligheten.

*När man blir slagen av bästaste sonen och dottern i armbrytning. Det sviiider! Går inte att erkänna. Skyller på sjukdom. Bra så!?

*När man ser ett inslag i Minnenas televison och vet hur avsnittet slutar. Det ni, det är grejer det!

Åldersnoja eller åldersinsikt!?
Inget av dessa tecken är kliniskt bevisat eller ens testat men var på er vakt när ni står där med kortklippt lugg och dunjacka i 20 gradig värme och undrar vad som hänt.
Nu vet ni!

vi löper...

eller inte jag...inte så mycket som jag borde!
Tjejerna löper i alla fall, den ena efter den andra.
Killarna i huset lider stora kval.
Framför allt Råttan!
Han gnyr och får ingen ro.
Stackars liten.

LL planerar parning.
Det tvingade mig att fundera.
Ändra planer.
Fundera igen.
Beslut är taget.
Blir det valpar så föds de här!
Så roligt och så jobbigt!
Roligt att vara med när de föds, att se sin tik bli mamma, att snorta valplukt och att se nytt liv ta form.
Jobbigt att bli låst, att ha moppen som sin närmaste kompis men framför allt att skiljas från de små liven när de ska till nya hem.
Separationsångest är bara förnamnet på vad jag lider av då!

Men fördelarna väger tyngst och bara tanken på att skiljas från min skugga Vera i 3 månader eller mer är för tung att ens tänka klart.
Känner att det är stort att jag för tre år sedan var med när Vera föddes, har varit med henne sen hennes första andetag och nu ska jag få ynnesten att vara med när hon ger liv...
Vacker tanke!
Så snälla ni håll tassar och tummar för att allt går vägen!

Valpsommar here we come!