Saknar!

Vill ligga nära, så nära som det går. Saknar närheten i kropp och själ och bara tanken på att aldrig mer få vara nära är för svår att tänka klart.

Helt plötsligt är allting så definitivt. Det finns inget kanske, senare eller om och nu står jag här så gott som ensam i hela världen och förundras över att allting ändå rullar på som förut. Människor som skyndar förbi och bilar som tutar och här står jag som i en egen bubbla och vet inte åt vilket håll jag ska gå. Vilsen och förvirrad.

Ibland känns det som om det inte är på riktigt, som om det är en ond dröm som jag snart ska vakna ur men hur hårt jag än nyper mig i armen så försvinner inte det onda.

till dig

http://www.youtube.com/watch?v=mbA0RmHD7RY

Anfall

Ha ha, jag har hittat superwoman dressen och tänker anfalla dagen bakifrån! Jag smyger på den när den minst anar det och slår till med en förödande kraft!

Aldrig mer ska jag ha en dag som igår så nu smyger jag likt en panter i gryningen, dold i skuggan redo för att hoppa fram i första solljuset.

Nu får det vara nog av sorg och längtan, nu ska jag ta det goda ur dagen!

YIIHAAAAAA!

Ett upp och två ner

Ibland slås jag av tanken att någon liten, elak typ sitter och hånflinar ovanför mitt huvud. Han sitter där och flinar och slår mig i huvudet med en liten träklubba så att jag inte ska hinna resa mig upp ordentligt. Ett steg upp, ett slag med träklubban, två hack ner. Ett steg upp, ett ordentligt slag, två ner. Om och om igen!

Hoppas att jag snart hittar min superwoman dress med manteln och slår ner honom därifrån, ska sopa iväg honom långt, långt bort, ända bort till den fjärde galaxen!

Måste bara rota fram dressen ur all gammal bråte som ligger i garderoben!

Mot oändligheten och vidare kamrater! Vi ses

Long time no seen

Länge sen jag var här nu, men livet snurrar så fort ibland så det är svårt att hänga med utan att bli åksjuk.

Dagens fundering är när man blir vuxen, känner mig fortfarande som ett barn! Undrar stilla om jag någonsin kommer att bli riktigt vuxen.

Håll ut kamrater, snurrandet kommer att avta, tror jag

TOKDAG

Dagen är snart slut och förhoppningsvis är det ingenting mer som ska gå fel. Allt har liksom blivit tvärtom och helt fel. Förhoppningar har grusats, räfsor har gått av, hundlortar har blivit mosade av tofflor, resplaner har ändrats, ryggar har sträckts osv, osv, osv.
Men ändå känner jag mig som Ivan när han solar på gräsmattan, lugn och på ett ganska skapligt humör!
Nu ska jag långsamt glida i ett varmt bad och i morgon bär det av mot Stockholm och mamma och då ska minsann allt bli som jag vill för fler dagar som den här orkar jag nog inte med humöret i behåll.
Håll ut kamrater!

HUNDAR, HUNDAR, HUNDAR

Har upptäckt att jag inte bara har 3 bullterriers utan 4!! Vår son Max är också bullterrier! Han leker som en bulle, han äter som en bulle, sover som en bulle och tänker som en bulle. Likheten är slående. Dessutom har han fantastiskt roligt tillsammans med våra makalösa hundar. Han säger att han vet vad de känner........ och jag kan inte annat än att tro honom.

Puss på er allihopa!

LEDIG!!

Snart är jag ledig!!

Om exakt 9 timmar och 50 minuter har jag slutat jobbet och går på ett välförtjänt höstlov!!

Ha Ha, det ska bli så HÄRLIGT! Ska inte göra någonting särskilt utom att umgås med familjen och eventuellt åka och hälsa på mamma om vi är friska allihopa! Så jag håller tummar och tår för att förkylningen ger med sig så att vi kan träffas åtminstone en liten stund.

Håller på med en lista på saker som jag kan bli bättre på den är inte klar men får uppdateras eftersom

1. träna Proppen

2. motionera

3. städa

4. säga vad jag känner

5. sluta röka

Klartslut Varulvstjut

KRÄFTA

Kräfta, cancer - elakt, ont, nedbrytande.

Hela året har varit fullt av cancer, cancer, cancer!!!!

Jag orkar inte längre, men måste fortfarande köra på, ställa upp och orka ett litet tag till.

När någon man älskar försvinner och tynar bort, sakta men säkert så gör det ont, förbannat ont och det finns ingen lindring, ingen tröst att få.

Ensamheten är det som blir kvar!

Jag har en deal med gud, om han finns så fixar han det här och då ska jag börja tro och tro ordentligt, men som det ser ut nu så är vi ensamma, molallena och gud är en myt och ett påhitt precis som fantomen.tomen.

en regnig lördag

Mitt bloggande startar med en regnig lördag när jag efter att ha varit flitig som en myra hela förmiddagen nu ger efter för latmasken som bor i mig.

Likt en katt ska jag krypa upp i soffhörnet, dra en filt över benen, gäspa lite grand och sluta mina ögon en liten, liten stund.

Fantasier, ljuva fantasier för här kommer en flock av bullar stormande som inte vill ha en lugn lördag utan en lååååång tur i skog och mark. Så drömmar byts ut mot storstövlar och soffhörn byts mot stubbar och stenar men sen, sen är det min tur att njuta...... frossa i choklad, smågodis och kakor - sockerberoende..... jag? aldrig!!???