till skogs...

Nu åker vi till min barndoms paradis.
Blandade känslor efter att mamma dog.
Fantastiskt, underbart och varmt men samtidigt tomt, ihåligt och enormt mycket saknad.
Älskar huset, naturen, forsen och alla som finns där.
Älskar att se barnen i min uppväxtmiljö.
Summa summarum så är det bättre att åka dit än att låta bli.
Mot Norrland och de virvlande forsarna och de oändliga skogarna.

Hej Bloggen, här är jag!

Vem är du?
Ni är många som kikar in här.
Välkomna!
Kul att ni kunde komma förbi.
Vore väldigt mycket roligare för mig om ni kunde säga hej!
Har funderat på att lägga ner.
Men skam den som ger sig.
Skriver ju mest för mig själv, för min skull.
Som den dagbok som jag tidigare la underst i skrivbordslådan för att ingen skulle hitta.
Nu är den öppen.

att lära en gammal skallig man att sitta...

Semestern rullar på, mycket fixas. Den skallige rensar källare.
"Det gamla ska ut, det nya in" är hans paroll.
Han frustar, puffar, bär och konkar. Kör lass efter lass till returen. Bilen och den skallige går varma. Han far som en furie runt omkring, spottar och svär, för det är sån han är min skallige man.
Jag och nykomlingen (vågar knappt skriva att jag kallar honom Frasse, dottern mördar mig då!) rasslar omkring på tomten och gör snyggt i trädgården, rensar fram stenmuren och dito trappor... har mysigt... allt blir bättre än bra.
Plötsligt är den lilla råttan borta.
"Nej, han kan väl inte... inte i källaren...."
Från källaren hörs dunsar och brak.
Kan han överleva därinne? Den skallige ser ju ganska dåligt och stampar hårt när han knallar med lådor.... han blir nedtrampad.... mosad....platt!!! Hujedamig....
Jag hukar, blundar, sätter fingrarna i öronen.
Inget händer.
Tar ut fingrarna ur öronen.
Nu kommer förvåningen!
"Nämen lilla jåttantoj, va jöj du häj? Vill du hjälpa mig? Du e då föj gulli! Ta handsken du så taj jag lådan! Komsi komsi lilla vän!"
Och ut kommer den skallige följd av råttantoj bärande på en handske av stor storlek.
Herrejösses! Att det krävdes en liten halvnaken råtta för att få den skallige att mjukna! Kunde jag aldrig gissa!
Återigen; Välkommen, till det lilla, lilla huset Charlie alias råttan!

semestersymptom

Håller på att förvandlas...
håret har antagit fåret Shaun stil....
kläderna är i bästa skogsmulleanda....
ansiktet har inte kommit i närheten av smink på flera veckor...
Funderar på om semester verkligen är riktigt bra...?!
Jo tack du... det är väldigt sunt!
För nöjd är jag!
Kanske ser ut som en yllesocka men själen är len som smält choklad.
Kan tänka mig att fortsätta så här ett par veckor till!

Dessutom älskar jag ju yllesockor! Men det kommer absolut inga bilder till det här inlägget. Basta!

Valplycka

Dagarna passerar nästan otäckt snabbt. Halva semestern har gått.
Herr Muffins/Batman/Charlie (kärt barn har många namn) är en riktig liten pärla.
Så lätt det kan gå.
Dottern är mer än lycklig, valpen likaså.
Jag har börjat kalla mig mormor (hujedamig...) och är valpvakt när dottern motvilligt måste göra något där den lilla räkan inte kan följa med.
De båda sköter sig så fantastiskt bra och jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag är!
De är som gjorda för varandra.
Precis som en saga.
Gillas skarpt!

Symbios... inte för mig...

Här skaffar jag mig en liten hund (tror jag...).
Dottern hittar en själsfrände... (lyckliga hon)!
Här sitter jag med skägget i brevlådan men lika lycklig ändå!
Konstigt?
Knappast!
Hon är mer än väl värd den lyckan!
Min lycka är dessutom total när jag ser de två i symbios.
Fantastiskt.
Där hon är... där är han!
Där han är... där är hon!
Önskar att det kan fortsätta in i oändligheten!
Moderslyckan är total men egot protesterar.. Yes, det gör det!

somliga dagar...

...är jag tacksam över att ändan sitter bak, hur mycket jag än vänder på mig.
Annars så hade jag nog lätt kunnat tappa bort den.
Å det hade ju kanske varit lite synd.

Knack, knack...

"Vem där?"
"Jo, det är Herr Muffins som har kommit för att flytta in."
"Välkommen Herr Muffins, trevligt att träffas! Hoppas att du kommer att trivas här hos alla bullarna!"

För övrigt så är det bara jag som kallar honom Herr Muffins, för alla andra heter han Charlie (jag protesterar vilt men ingen noterar det).
Bullarna är minst lika förtjusta i Herr Muffins som vi andra! Särskilt Märta som verkligen gillar valpar, frågan är om hon inte tror att han är hennes egen ;)!