En stjälpande hand...

Säga vad man vill om den skallige mannen....
Han vill väl.....men......hrmmm.......ibland......kanske.......lite mindre skallig.....vore najs.
Efter mitt ytterst pinsamma fall så rör sig min gamla kropp inte i den takt brukar eller i den takt jag vill!
Den skallige vill väl.....
Tar hand om rubb o stubb.....(Ni som följt oss sen tidigare minns tapetseringen  http://martalouise.zoomin.se/blogg/20101106-385815-Nya-rum.html!!! Hua ligen!).
Han är effektiv..... gör en combo av allt!
Dagens måsten var: vedhämtning, eldning, hundpromenader, läxläsning, matlagning, dammsugning och tvätt!
Förstår ni combon!
Jag ligger i ryggläge och känner svetten bryta fram när den skallige far fram, leende, med dammsugarslangen i högsta hugg samtidigt som han hojtar engelska glosor och svär över att det kokar över! Han tittar in till mig och frågar förvånat om min tidigare vita skjorta verkligen var grå i färgen? (Oooh no!)"Var tusan har Vera tagit vägen!?" (Va!!!!)
Han far iväg som skjuten ur en kanon! Ropandes, lockandes och pockandes: Veeera, gulllet, Koooom! Jävla huund (med vänlig ton)!
Nu far till och med jag upp och ut! Nu får det vara nog med snällhet!
Gemensamt letar vi i byn! Inte en själ syns till, varken människa eller hund (det är ju kallt ju)!
Väl tillbaka hör vi ett glatt skall ifrån vedboden!
"Aaah, skönt att hon är tillbaka, hon hittar alltid på ofog, gå och lägg dig igen du, jag sköter resten!" säger den skallige och låtsas inte om att det var haspat från utsidan!
Hur många tror att jag återfår mitt lugn?
By the way så sa den skallige alldeles nyss att jag såg lite piggare ut! Jag hade visst fått lite färg på kinderna!
Han är gullig som få!
By the way igen, jag stängde precis av spisen vars plattor lyste röda!
Lugn Anna, lugn!