Tyst litet brev till dig.

Jag kan tackla det nu.

Se att det funkar.

Se att jag ibland är stark.

 Lik dig.

Ganska ofta.

Får mig att le.

Att vara stolt.

Över den jag är.

Den jag blev.

Vill berätta så mycket för dig.

Varje dag.

Ringa. Prata. Skratta. Lyssna.

Så där som vi brukade.

Flera gånger om dagen.

Om egentligen ingenting.

Men om allt.

Pratar fortfarande med dig.

Tyst inne i huvudet.

På kvällarna.

Ensam i sängen.

Ligger där och berättar.

Tyst, tyst i huvudet.

Berättar det du måste veta.

Det jag inte vill att du missar.

Hör ditt skratt.

Din röst inne i mitt huvud.

Den försvinner inte.

Den bär jag med mig.

För alltid!

 

Idag tänder jag ljuset i lyktan.

Tänker extra mycket.

Är så tacksam för den tid som var vår.

Den varma höstvinden sveper mig framåt.

Känns som en kram.

En varm.

Fin.

Kram.

 

 

november regn.

November.

Fylld av dagar jag inte vill minnas.

Närmar sig.

Dagen jag vill radera ur minnet.

Ur almanackan.

I morgon.

Dagen då benen slutade bära.

Dagen då jag fann mig själv sittade på golvet.

Fylls av ofrivilliga minnesbilder.

Som just då.

När andningen tagit slut.

Livet försvann.

Då benen vek sig och jag landade i en liten hög på golvet.

Krampaktig kramande min syster.

Hur min andning upphörde.

Krampen efter luft.

Mitt eget hjärtslag och tysta skrik fyllde öronen.

Öronbedövande.

Hur lukten av mammas kroppslotion och mamma själv omfamnade mig.

Stannade kvar.

Sen dagar, månader i töcken.

I total tomhet.

I vakuum.

Famlande för att hitta tillbaka.

Tillbaka till det som inte var som vanligt.

Till det som aldrig mer blir som det borde.

 

Tänder ljus.

Försöker fylla hjärtat med de varma minnena.

De som får mig att le.

Får mig att sjunga.

Föra hennes kärlek vidare.

Känna hennes ande i mig.

Kärleken är oändlig.

 

 

 

 

Komplimanger som sitter. Som en smäck!

Har gnällt ett tag.

Väldigt mycket!

Skäms på mig.

Vet hut!

Omger mig med väldigt många skratt!

Delar många skratt!

Älskar ord, lek med ord och framför allt nya, fantastiska ord.

Skapade av barn.

Med barn.

Idag fick jag höra att jag inte alls ser ut att vara så gammal som jag är.

Kändes fint.

Blev lite stolt.

Här behövs inga lyft.

Noop!

 

"Nej, Anna! Du är inte så där "skinkig" som man är när man är 40."

"Skinkig?"

"Jaa!?"

 

Ska jag bli glad nu?

Se sträng ut?

Hjälp mig nån!

 

Tog ett tag.

Fattade att skinkig är rynkig.

Det kära vänner, är precis den typ av komplimanger jag gillar.

Skarpt!

Ensamhet

En inneboende känsla av ensamhet.

Hur social jag än må verka.

Hur många som än finns omkring mig.

Ändå ensam.

Ensamheten är min att bära.

Mina tunga tankar.

Svårmodet.

Svåra att dela.

Därför gott folk så behöver jag alla mina fyrbenta.

De som förstår.

Utan att jag förklarar.

De som ger.

Även då jag inte vill ha.

De som får mina tankar att flyga.

Som får mina ögon att se sol.

De rätta pusselbitarna i min själs pussel.

Som får mitt pussel att bli helt.

tankar och ett boktips!

Boktant eller inte?

Det är frågan.

Älskar det!

Brinner för det.

Får ut så mycket av det.

Inbillar mig att jag ger mycket.

Om inte läsglädje så åtminstone en fin stund.

En gläjefylld, kravlös oas,  på en annars väldig kravfylld plats - skolan.

 

Men tiden.

Den räcker inte.

Får mer och mer att göra på andra platser.

Där ingen kan ta över.

Lever inte riktigt upp till mina egna krav och förväntningar.

Någonstans måste jag dra ner.

Har försökt att sänka mina egna krav.

Funkar inte.

Ska jag göra nåt så gör jag det till 100.

Eller inte alls.

 

Stressen ligger som ett bälte över bröstet.

Gör det tungt att andas.

Boktant eller inte? Boktant eller inte?

Stress eller utan min oas?

 

Har ni nu orkat läsa ända hit så måste jag ju belöna er med ett boktips!

Tatatadaa!

En hamsters dagbok: Edward 1990-1990

av Miriam Elia och Ezra Elia

 

Ett felköp som blev ett rättköp.

Älskar den!

Observera att den inte är till barnen!

 

           

Morgonstund.

 

Morgonpromenad i mörker.

Pannlampa och stjärnklar natthimmel.

När jag kroknat ända in så finner jag tröst där.

I mörkret.

I kylan.

Mitt i världsalltet.

Tankarna klarnar i takt med att himlen ljusnar.

Börjar om.

Igen.