skip to main |
skip to sidebar
Ivan symboliserade det gångna året på ett träffande sätt i morse.
Vaknar av ett hejdundrande liv i köket.
Störtar ut.
Där står farbror Ivan med en matpåse över huvudet.
Känner att året varit just så.
In i säcken.
Ät fort och mycket.
Gott är det!
Fastna och få Panik...
Året har trots allt gett oss mycket fint.
Många fina minnen.
Nytt kul jobb.
Biblioteket is da shit!
Råttan!
Ett stort lyckopiller i liten förpackning!
Slutar året med mitt livs första tapetsering.
Snyggt blir det.
Håller tummarna för att våderna sitter kvar....
Det hör väl till att allt julgodiset tar slut redan innan jul?
Visst gör det!
Va?
Tänkte väl det!
Gott var det också, rackarns gott till och med!
Hrm, måste alltså fixa nytt! Nu blev tiden lite knapp. Anar jag julstress? Kanske...lite.
...ha snöbollskrig med sonen.
...ta med varm choklad till skogen och fika på en snötäckt sten.
...springa ikapp med Märta.
...tända en brasa, gosa in under en filt med alla hundarna och äta julgodis.
...bara sitta på en köksstol och filura på viktiga saker.
Kan sammanfattas med att jag väldigt gärna skulle stanna hemma idag!
Vågar vägra julhets.
Ibland pumpar den upp men jag trycker snabbt ner den.
Paketen är inte klara.
Ingen mat är färdig, eller ens inköpt.
Städningen går som den brukar.... trögt.
Skit samma!
Myser runt i den nyfallna snön, söndagsmyser i soffan, luktar på hyacinterna och trivs.
Idag hugger vi gran och tänder ljus, äter alldeles för många saffransbullar och låtsas att vi inte ser smutsen i hörnen.
Trevlig söndag på er!
Ibland träffar man rätt.
Träffar rätt personer vid helt rätt tidpunkt.
De säger rätt saker.
Har vackra ögon.
Visar mig rätt.
Får mig att strukturera, stanna i bubblan, hitta ut därifrån, uppskatta det jag gör.
Hittar vilja, hittar kraft.
Återuppstånden.
(att få höra att man är önskad på andra jobb är ju väldigt trevligt och får en på samma gång att uppskatta delar av det jag har nu)
Känner mycket.
Känner för mycket.
Tänker framför allt för mycket.
Jobbet knäcker.
Närmar mig någon form av vägg.
Grinar.
Svär.
Förbannar.
Grinar igen.
Den skallige är herr Sensitive personifierad.
"Håller du på att ramma plyfan, gullet?"
"Jo tack, på ett ungefär".
Säga vad man vill men han får mig åtminstone att hitta nya ord på måendet!
I morgon tar jag nya tag och rockar fett i biblioteket igen.
Toppar med ett biblioteksmöte - lika efterlängtat som en stelkrampsspruta
Tänk att från och med idag så är jag mamma till två tonåringar.
Fantastiskt!
Det blir liksom bara bättre och bättre.
Har fina, underbara, roliga och helt fantastiska barn.
Makalösa.
Superlativen räcker inte till.
Är så sjukt stolt.
Som en tupp.
Sen är det ju som ett mirakel att barnen växer och blir äldre och jag fortfarande är 23.
Med värkande kropp, migrän och blöta skor landar jag hemma.
Då står sonen ute i regnet med jublande hundar och tennisbollar till höger och vänster.
Hjärtat slår en volt.
Helt plötsligt står vi där tillsammans och kastar.
In, tänd brasor.
Värme, vila.
Humöret stiger.
Dottern fixar mitt hår.
Ljuvligt.
Humöret stiger ytterligare.
Den skallige kommer hem med blommor och ny, fin vas.
Dagen blir bättre och bättre!
Tacksam är åter igen dagens ord.
Mitt under morgonpromenaden så kommer den.
Snön.
Stora, vita, fluffiga flingor.
Med den så kommer den första julkänslan.
Där står jag mitt ute i ingenting iklädd tofflor, pyjamas och dunjacka och känner värmen i bröstet och barndomsminnen välla fram.
Böjer nacken, sträcker ut tungan och fångar flingorna.
Välkommen vinter!
Som le grande fianale i min tipshysteri så kommer min favoritförfattare all times.
Tataatataaa!
Erlend Loe.
Barnböcker och vuxenböcker, spelar ingen roll.
Makalösa. Superlativen räcker inte till!
Jag säger bara Kurt! Kurt Kurt! Kurt!
Har ni inte läst böckerna om Kurt så gört! Fort!
Kurt och fisken, Kurt blir elak, Kurt quo vadis, Kurt kokar skallen och Kurt i Kurtby.
Tyvärr läser jag numera väldigt sällan vuxenlitteratur, hinner inte!
All lästid går åt till barn och ungdomsböcker under terminerna!
Så jag tar mer än gärna emot boktips av er så att jag kan njuta av en härlig bok när jag får ett par minuter över.
Bilderna är som ni ser väldigt snodda!
Det finns några böcker som är lite extra.
Lite mer.
Såna som man riktigt längtar efter att få läsa högt om och om igen.
Här får ni två tips som jag hoppas slinker ner i tomtens säck!
Sven Nordqvist bok Lisa väntar på bussen är en riktig höjdare!
Stig tittar ut av Ann-Christine Magnusson och bilder av Lars Winnerbäck är en annan raket!
