Snälla...

Snälla, söta, rara. Håll tummarna för mig i några dagar. Vill så gärna att det ska gå bra. Återkommer med resultat i början av nästa vecka.
Lovar att det är nåt gölligt. Till o med gölligt värre! (Om allt går vägen det vill säga...hoppsan...nu var jag visst lite pessimist..nåja... ibland bara kommer det...)

morgonstund

Skogen skälver av ystra hundar, solen värmer, nybryggt kaffe, fika i trädgården. Jordgubbar.
Herre Jesus. Klockan är inte ens sex och allt är redan bättre än bäst.
Hur ska detta sluta?
Tror att det blir en magisk dag!

Himlen?!

Vill egentligen bara säga att varma bad är medicin mot i princip allt.... även mot 2 trasiga duntäcken/vecka.
Älskar varma bad.
Att jag sen får sällskap vid badkarskanten av de två ligisterna gör ju liksom inte saken sämre!
De piggar ju alltid upp stämningen (gör att jag inte somnar i badkaret)
Om jag sen blundar och låtsas att jag har semester så är jag ju i princip redan i himlen...
Blundar hårt och fantiserar.... igen... o igen.... o igen.....
Funkar nog!!
Annars funkar nog en chokladkaka i brist på semester åtminstone i en vecka... om jag får choklad varje dag...!

Vackert på sätt o vis....

Äntligen hemma.
Har längtat.
3 dagar ledigt.
Möts av en snökula.
Vackert även denna gång.
Lyckliga hundar i ett hav av snö/dun.
Lycklig var jag när den skallige ryckte in och dammsög medan jag fick ta en najs kopp kaffe.
Helgen kan knappast börja bättre!?

Tacksamhet igen!

Har mycket att vara tacksam för.
Idag lyser Ruben upp min tillvaro lite mer än någon annan.
Smal som en spagetti men senig som få. Han liknar en bull-greyhound.
Att han sen skuttar lika höga skutt som jag är hög gör ju att man misstänker att han har en anings anlag av känguru. (även om jag inte är vidare värst lång o ståtlig så blir jag imponerad)
Efter en ganska trist dag på jobbet så möts man av en skojande och skämtande Ruben... behöver jag säga att sinnet nu är ljust och att själen är varm o go som choklad.
Tack Rubbe!

hur jag roar mig i regnet.

Regnet strilar ner.
Ryggläge.
Knack, knack.
Hmm, vem där?
"Nä men se Goddag Herr Muffins, välkommen ner!"
Knack, knack.
"En till Herr Muffins, välkommen. Trevligt att du kunde komma!"
Knack, knack.
"Åhå, ännu en Herr Muffins! Välkommen, trevligt att råkas!"

Knackandet fortsätter. Väldigt många Herr Muffins som vill hälsa på mig i soffan. De är så välkomna. Alla får plats. För er som undrar så är det familjen Tigermuffins som hälsar på idag, imorgon kommer nog familjen Citron.

(hur tråkigt har jag inte när jag hälsar på muffinsarna och .... hur tråkigt har jag inte när jag både hälsar på muffinsarna och dessutom bloggar om det....skäms lite)

Önskan för dagen. Sol!

Fundering...

Finns en fråga som jag och Ruben funderar över så här på en lördag.

Vart tog värmen vägen?

Funderar på att plocka fram långkalsongerna. Dunjackan har jag redan på mig på kvällspromenaderna. Ska det va så här, va? Bara undrar.

(Hur mycket tantvarning är det på det här inlägget? Ca 100%! Känner hur åderbråcken växer fram, håret antar en lila nyans och känner doften av finska pinnar från ugnen. Kommer nog antagligen sola i min vanliga BH och ha strödstrumpor på mig om solen tittar fram. Skärpning! Hytter med frökenfingret åt mig själv.)

Två viljor har mitt sinn..

Den blomstertid...
Som varje år är jag väldigt tveeggad till skolavslutningen.
Älskar det och gråter som en baby.
Kommer jag tillbaka i höst? Älskar ju mitt jobb! 
Ledsamheten går dock över efter några timmar, så i kväll kommer jag att må som en prinsessa igen.
Men tills dess vandrar jag på en slak lina mellan deppression och eufori!

Å by the way så har familjen pinne nu flyttat hit. Välkomna till Herr o Fru Bug och barnen Radar o Myrr. Varmt välkomna!

Bloggstatus: väldigt stilla.

Torka råder både ute och i min skalle.
Jag sitter ute istället för inne och det gör att bloggen ligger i träda.
Hoppas på förståelse. Ni sitter väl också ute, eller?
"Vad gör du då ute?" frågar ni artigt.
"Jo, tackar som frågar." svarar jag lika artigt "Jag sitter mest och äter jordgubbar, väldigt trevligt! Tänker fortsätta med det ett litet tag till."
Och för er som undrar så smaskar hundarna på märgben och Ruben jublar över att det äntligen är lagom varmt ute.

Påfågel och polisskräck!!

Dotter och jag i solen...goda böcker...frid.
Plötsligt hör vi prassel i buskarna.
Hrmmm, säkert sonen som smyger (han är inte nåt vidare bra på att smyga tyst)...
Prasslet fortsätter...
Tröttnar... går för att säga till...
Påfågel!!!
Ögon stora som tefat...guturala rop på dotter och den skallige...ingen kommer....
Ropar lite högre, fågeln springer fort....
Nu vaknar de döva.
Dottern hinner tack o lov se den och kameran var laddad (annars hade de trott att jag fått solsting),  hon rusar tappert efter för att se vart den vackra fågeln tar vägen.
"Ring polisen mamma!"
Gode gud, vågar inte, polisskräck!
(Går alltid rak i ryggen o på trottoaren så fort en polis finns i närheten, känner mig dessutom väldigt skyldig, vet inte varför!!)
Dottern smyger efter fågeln medan jag tar mod till mig o ringer närpolisen (Sablar människa, djuret är saknat... Okej, klart att jag ringer.... tänk om han var min.... vill att nån ringer snabbt då! Ta dig i akt, hitta mod osv.)
Får efter flera försök tag i en trevlig polistant som skrattar lite lätt när jag säger att jag har hittat en påfågel på rymmen.
Hon kontaktar närmare instans.... jag väntar tålmodigt... (Mod i barm...du är duktig nu Anna.)
De återkommer och låter mig då veta att fågeln får springa som den vill!!
(Varför?!!! Om det var en hund? Den tillhör någon!! Är saknad o vacker!! Jesus, ta åtminstone min adress!!!)
Hade inte sonen just då kommit tillbaka svårt skadad av inlinesåkning så hade jag fångat den med nät.
Min tilltro till polisen blev knappast större efter detta!!!
Nu vet jag inte om jag ringer till dem även om jag hittar en elefant på uppfarten!

En parantes: Den stackaren har skrikit "in the hoods" hela kvällen. Ingen granne vill ha den...
Om jag fångar den så e den min... visst!!? Struntar i bugs då!!! Lovar!!??

Ledig...

Önskar mig fler dagar som den här... sommarlov.... Aaahh... snart... väldigt skönt!
Bibliotekstanten har bokat ett litet gäng Extatosoma tiaratum som jag tänker ska förgylla mediateket i höst.... om jag får vara kvar som tant i det fantastiska biblioteket.
Annars får de väl bo här hemma (gud förbjude.... den skallige hatar insekter som pesten... jag lär få vara god som guld...väldigt lääänge för att få det att funka...)!
Idag är det lördag som är som en fredag... lördagsgodis flera dagar i rad.... I like!
(bilden är snodd av pbase.com)

Platt fall....

Den skallige försöker läxa upp mig (använder frökenfinger o allt)
Plötsligt flyttas hans stol 30 grader åt vänster utan att han hinner reagera!!
(Tack Ruben!)
Den skalliges ord saknar helt plötsligt trovärdighet!
Mein liebe gott!
Det finns en högre makt!
Så som jag har tvivlat.... nu e jag säker.... fantomen existerar!

skämsblogg 5/5...

Vilken vånda...vad ska bli min sista skämsblogg...
har funderat....läääänge....
Till slut blir det enda jag skäms över... är att jag skäms över så enormt lite...
egentligen nästan ingenting alls....
Det är egentligen lite löjligt att skämmas så mycket/lite som jag gör.... så jag slutar!!!
nu på direkten....
har nog aldrig skämt i hela mitt liv.... lovar....kanske... bara ....lite!!!