Skallige Mannen vs Drosk Mannen

Eftersom solen sken som ett nypolerat mynt på förmiddagen så beslutade sig de vuxna i familjen för att det var dags för en härlig promenad och ALLA ska med! Då barnen nu befinner sig i tonåren eller soon to be, så var jublet inte allt för öronbedövande. 2 überhurtiga föräldrar, 2 halvbuttra ungdomar och 3 enormt ystra bullterriers är snart ute på de vinterhala skogsvägarna. Det här ska bli "promenaden of the life" säger den skallige mannen och ler från öra till öra! Vägen är väldigt knagglig och det går inte fort för den brokiga skaran att ta sig fram. Men det gör ingenting, den skallige är så nöjd och glad så att han kan få allt smör i Småland att smälta! Vi andra liksom bara gliiiider med! Döm om vår förvåning när vi rätt som det är, blir tvugna att dyka rätt ner i en snödriva för att inte bli omkullsprungna av en droskman och hans häst. Skaren på snön får hundarnas tassar att blöda och mitt ansikte lär aldrig bli sig likt efter den störtdykningen! "Nu får det faaaanimiiiig va nog" ryter den skallige och störtar efter droskan! Hade flåset varit bättre hade han nog fått tag i sulkyn men som tur är så har åren gjort sitt och även en skallig man inser efter 200 meters intensivt jagande att han inte längre är pur ung. Med ilskans tårar i ögonen och förtvivlans darr i rösten meddelar han sen att han minsann vet droskmannens rutt. "Han kommer tillbaka.... jag väntar"! Vi andra känner att det hela börjar gå över styr, vi vill hem och plåstra om ansikte och tassar, men inte skallige mannen..... Han vill mer!! "Jag tänker blocka vägen med min kropp"! (Herregud). Vi andra sätter oss i drivan, Skallige mannen blockerar vägen.... läääänge! Till slut kommer äntligen droskmannen tillbaka ( jag är nu ganska nervös) "Nu jävlar" säger den skallige "chickenrace" och blockerar så gott det går den isiga skogsvägen. Droskmannen driver på sin häst. "Nu eller aldrig" ropar den skallige! Nu inser jag att det är fara på färde! "Nöden har ingen lag" tänker jag, "Han kommer att skada sig svårt, kanske till och med döden dö!". När sulkyryttaren sen kommer forserande fram emot den skallige så ser jag ingen annan utväg än att tackla honom hårt ifrån högern så att han landar på motsatt sida av vägen! Han tjuter, av smärta eller av sårad stolthet (det förtäljer inte historien). Han klarar sig dock med bara ett par sårade, blödande händer. Droskmannen far vidare i ett rasande tempo och kvar står vår sargade flock med diverse blesyrer som behöver omedelbar omvårdnad. I mina öron ljuder dock den skalliges sista salva, "Vänta du bara, jävla hästnazist, nästa gång står jag kvar"! Kampen lär fortsätta.....