Lycka, kärlek & kyssar!

Just nu så går de hand i hand.

Stora och små.

Alla mina barn.

Så stor kärlek!

Ni får ursäkta att tanten är med på alla bilderna men
det får ni ta så här i början ;).

Mantra...

"Jag vill inte behålla någon valp!"

"Jag ska absolut inte ha en enda hund till...!"

Försöker komma ihåg.

Behålla sansen.

Vettet.

Allt förstånd som jag kan uppbåda.

Det går sisådär...

Snälla, gulliga, rara, bara en.... liten. Jätteliten. Göllig. Snäll. Väldigt jätte liten...Va?!

Inte för min skull!

Absolut inte!

Nej, nej, nej!

För Veras skull...

Helt klart.

Bra så?!

Vi säger väl så, va?!

Nähä.

Nepp?!

lite bilder...

som speciellt tillägnas Helena !

Än så länge så är det mest mumintroll....
Vänta nån vecka till då är de sötare än socker.
Akta dig för tandtroll!

lådliv...

lever bokstavligen i lådan.

Sover, andas, äter...

Valparna äter också.

Liknar bollar.

Aha, ny ras!

Bollterrier.

Fina.

Det händer inte så mycket.

Klor växer. Magar blir rundare.

De blir gulligare och gulligare. 

Jag har tråkigt, ser tv-program som jag inte visste fanns.

Undrar varför de görs?!

Om några dagar släpper valpkoman.

Då får ni fler bilder.

Nu måste jag se How I met your mother säsong tre.

Dagens lådbild

Kärlek!

Hej världen!

Ber att få presentera några nya världsmedborgare.

För tillfället kallas de Tusse Batong, Fy Fabian och Fyffan Maj.

Hej och Välkomna till världen!

Midsommarafton blev till valpningsdag och en heldag på Ulltuna djursjukhus.

Tusse Batong kom ut här hemma.

Efter ganska många om och men.

Sen tog det stopp.

Flera timmar.

Vera hade värkar.

Tusse fick skägg och mustasch.

Kände valpen den gick inte att få tag på.

För att göra en lång historia kort, bilen pajade osv. osv 

bara sånt som inte får hända,

så kom vi äntligen fram till Ulltuna.

Vera skulle snittas.

Jag och Tusse Batong skulle vänta.

De kände en valp låååångt inne.

Väl inne i op-rummet så känner de en sista gång.

Och vips så ville hon ut Fyffan Maj.

Fyffan som vi var glada.

Grät en skvätt.

Röntgen.

Ooops!

En till.

Lite medikamenter senare så ploppar Fy Fabian ut.

Fy Fabian va orolig jag varit.

Mer gråt och lycka.

Äntligen hemma.

Vera är en underbar mamma om än något intensiv.

Nu försöker vi fira en extra midsommar i efterskott.

I valplådan.

Det går fint.

Ulltuna var ett fantastiskt ställe! Personal som hade otroligt mycket att göra men ändå gav allt för att hjälpa oss och var trevligare än trevligast. Rekommenderas starkt om olyckan är framme!

Tack som tusan!

Nya bud...

Jag vågar ändra mitt bud till 3 valpar.

Den skallige vågar också....

han ändrar till 16 hanar och 2 tikar.

The bet is on!

Pris utlovas.

Den skallige tror att han har segern som i en liten ask!

Jag tror precis vad jag vill.....

Dagens jubel!

Blir ofta tyst.

Tyst av förundran.

Av häpnad.

Av förvåning.

Av ilska.

(tystnaden varar inte så länge....)

Blir dock aldrig tyst av glädje.

Ord hittar jag kanske inte men....

Tjuter, skrattar och ylar.

Idag ylar, gråter, skrattar, dansar, skuttar och jublar jag över den fantastiska tavla som landade i min brevlåda.

Den är som en skatt.

Fin, finare och finast!

Tack finaste, fantastiska Lisa!

Du fick en dröm att gå i uppfyllelse.

En egen Eviga!

Lycka och stor tacksamhet!

så vackra ord som finns i andra människors tankar...

"Se hur jag sitter

som en uppdragen eka.

Här är jag lycklig."

T. Tranströmer

Tatatadaa...

Äntligen är den klar.

Valplådan.

Här i kommer jag att spendera min sommar.

Vart spenderar du din?

nedräkning

Några dagar kvar.

Till semester.

Till valpning.
 Längtar!

Vadslagning pågår.

LL tror på fem.

Jag på sju.

Ida på 3.

Max på 4.

Den skallige tror på 16 hanar och en tik.

Återstår att se vem som har rätt...

hjärtesaker

Ibland är det så nära.

Det fina och stora.

Det lilla och betydelsefulla.

Det enda som krävs är att man öppnar ögonen.

Idag såg jag det fina, fina brevet från läraren som lämnat tillbaka böcker.

(Samma lärare som jag tyckt var jobbig, där det har krävts varje uns av mitt tålamod för att orka hjälpa till...)

Jag såg den fina lappen som stack ut ur de tillbakalämnade böckerna.

Med hjärtan på och tack skrivet i snirkliga bokstäver.

Från finaste flickan.

Såg Vera ligga och vila.

La huvudet mot hennes mage och kände sparkar.

Känslosam är mitt mellannamn.

Har gått hela dagen med fuktiga ögon och varmt bröst.

Har sett och fått...

en dag full av hjärtesaker.

Helgen i bilder.

Har haft besök av bästaste systern.

Hon hade med sig Fleece.

Råttan blev kär!

Tyvärr var kärleken inte besvarad.

Han blev väldigt, väldigt trött av att försöka uppvakta henne.

Helt plötsligt så tycker jag att han är väldigt stor....

och väldigt fin!

Vera och jag tog sovmorgon. Hon har en bra huvudkudde.

Sen lekte vi kurragömma.

Råttan gömde sig i hålet!

Har varit en trevlig helg.

Snart börjar semestern!

Veckans mage.

Här kommer veckans Vera!

Hon sysselsätter sig med att gräva djupa hål i syrénhäcken.

Där planerar hon att gömma godis, bollar och kanske en eller annan valp.

Råttan ramlade ner i hålet en dag och försvann...

Nä, han kom upp igen men han var borta lääänge!

mitt nya mantra...

Separationsångesten gnager redan innan valparna är födda.

Försöker vara stark....

"Valpar är inte fina"

"Valpar vill jag inte behålla"

"Valpar luktar illa"

"Vi ska inte ha fler hundar"

"Får inte plats en enda tass till här"

"Valpar ska INTE stanna här"

"Valpar ska ABSOLUT inte stanna här"

Ramsan går om och om i hjärnan.

Högt och lågt.

Funkar den?

Nää, inte så värst bra.

Kan nog tänka mig att behålla en eller två.

Hur ska detta sluta?

Det här har jag lärt mig idag!

Att tala är silver och tiga är guld. I alla fall när det gäller

"Vem kan ställa upp och cykla så där 348 mil fram och tillbaka och fram en gång till?"

Då ska jag tiga nästa gång.

Jag lovar!

Är öm i hela kroppen.

Cykeln var dessutom för hög för en miniatyr som jag.

Att vika origami: guldfiskar, hjärtan, båtar (ny modell) och origamibollar. Lärde mig detta när jag skulle lära ut hur man gör till ett glatt gäng som inte pratar svenska. Men hej va kul vi hade!

Att fråga om lov innan jag lägger ut bilder på  mina barn.

Att mina barn kan vara sura till midsommar om jag inte frågar innan jag lägger ut bilder.

Att säga sylt på persiska. Kan säga det men inte stava men det låter gott även där!

Vad har ni lärt er idag?

morgonmys.

Drar benen efter mig och slår ner rumpan på random stock och sten.

Det är så legitimt att göra det när det är torsdag som känns som en måndag,

när juni bjuder på knappa plusgrader, hagelskurar och isande morgonsol.

Då är det gott för själen att komma in.

Att dricka rykande hett morgonkaffe,

att dra upp raggsockorna till knäna och slå ner rumpan ytterligare en gång, i fönstersmygen och hänge sig åt vilda dagdrömmar.

Låta fantasin flyga fritt!

Låta ögat se vad det vill....

försvinner in i minnen.

Miljarder grejer att göra.

Bygga valplåda.

Måla fönster.

Fixa dotterns rum.

Ta hand om dammtaxarna under sängarna.

Hundklor att klippa.

Gräsmatta att ansa.

Tvätthögar högre än höghus.

Osv, osv, osv...

Försvinner in i minnen istället.

Fina valpminnen.

Barnens yngre år.

Likt såpbubblor flyger minnesbilderna förbi.

Och här sitter jag nu med ett leende på läpparna och en varm känsla i bröstet.

16 dagar kvar!

Bilden är urusel men vill bara visa magen!
16 dagar kvar.
Det är nästan nåt att fira.
Visst!?

(Å nej, jag är fortfarande grymt missnöjd med mina formuleringar men har ett outsinligt behov av att delge världen oväsentligheter så ...
"Here I am"
Tänker att det snart vänder och orden blir min vän igen...)

censur.

Av mig själv.
Skriver inlägg.
Publicerar.
Ångrar mig.
Raderar.
Inget duger.
Skriver som en kratta.

Är jag någon gång nöjd med ett inlägg så framstår jag som galen.
Censurerar igen.
Deleteknappen trycks ner igen.
Raderar orden.
Tankarna.
Inget duger.

Därför mina kära vänner så tänker jag tystna ett litet tag.
Återkommer när det känns rätt igen.
Tack för att ni står ut med mina ord och för att ni faktiskt återkommer!
Det värmer ett självkritiskt hjärta.