Den var visst inte över än! Det kom nog en måndag till!?

Precis när jag tror att lugnet har lagt sig över det lilla, lilla huset.
Horisontalläge i soffan, godis på magen, nöjda barn och något halvtrevligt att somna till på tvn. Ni fattar grejen!?
Då kommer han, Bror Duktig alias Den Skallige, totalt fokuserad... med en spackelspade i högra handen och en 15 liters hink spackel i den vänstra!
Han ska bara!
Just nu!
(Varför?)
Det var visst nåt som vi sagt för länge sen som promt skulle bli gjort idag!
Tack och bock!
Vi andra ligger kvar.... låter honom hållas..... bara han är nöjd så........
Då öppnar han hinken..................
Uuuuuhhhhhh! Aaaaaargggghhhhh! Bllllläääää!
En obeskrivlig doft sprider sig i vardagsrummet!
Friden är borta!
"Den där går inte att använda!"
"Struntprat, det är inget fel med det här, funkar som det ska! Ska bara röra om lite."
Ju mer han rör dessto värre blir stanken!
"Herregud, snälla, sluta!"
"När jag äntligen gör nåt så ber du mig sluta?! Det blir bättre om man spär ut det med lite vatten!"
Med  liv och lust springer han och hämtar en tillbringare med vatten och häller ner i hinken så att det skvätter runt omkring!
Lukten kvarstår och eskalerar.
Han hämtar mer vatten.
Vi andra går därifrån!
Han måste ha hällt i mycket vatten för när han ska försöka få upp det fd spacklet på väggen så rinner det......vääääldigt mycket.
Nu hör man hur den skallige börjar mumla om att det måste vara nåt fel på den här skiten....
Jomenvisst! Det kunde jag ha sagt direkt!
Det som är gammalt och luktar skit ska inte upp på väggen!

Monday, monday...

Meine liebe gott, tack gode gud, dear god osv för att det bara är måndag en dag i veckan!
Vänder ryggen till denna gudsförgätna dag och försöker glömma alla höga förväntningar jag hade i morse!
Nu är jag glad att jag överlevde med humöret i behåll!
Att humöret är intakt beror inte på:
*föräldrar som inte hämtar sina barn (fast de är hemma och inte jobbar eller pluggar)!
*chefer som glömmer sätta in vikarier (så att jag får jobba läääängre).
*mina underbara barn som gärna vill slå ihjäl varandra (trots att lovet just har börjat).
*ryggen som värker utav bara tusan.
*Ruben som har grävt hål i min madrass och toppar läget med att hoppa upp på klädskåpet och tugga i sig mina nya reaböcker! (Sen har han mage att vara fortsatt hungrig, skulle vara nöjd om jag fick tillbaka sidorna 324 och 325 så att jag vet hur deckaren slutar!)

Saker som har gjort att humöret fortfarande är bra:
*mina barn lever fortfarande!! Väldigt bra!
*Har fått ryggmassage av den skallige! (ska nog fortsätta ha ryggvärk)
*Bra musik på hög volym!
*Sängen har säkert blivit väldigt mjuk (ska snart prova den...)?!
*Har en väldigt beläst bullterrier som rapar upp floskler så fort jag ber honom!
*Det är inte 120 minusgrader!

Höll på att glömma...

Dagens fynd är en sån makapär som alla norrländska tanter hade när jag var liten, den enda skillnaden var att deras var självlysande och i grälla färger, min är ganska enkel och kommer från Danmark och pryder sin plats i varje mellansvenskt hem! (Obs! Skallige mannen gillar! Hallelujah! Fantomen kanske finns?)

Planer för rabatten....

Sitter här och funderar över vilka blommor som ska få frodas i rabatterna i sommar.
Kan för mitt liv inte komma ihåg vad denna sort heter. Det kanske är en perenn? Det måste vara någon sorts lök!
Tror att den kom när jag planterade en köttbulle! Alltså troligtvis en cottbullus extremus.
Minns att den tog över hela rabatten som den japanska träddödaren, kanske ingenting att önska igen!

fåret Shauns önskan!

En stilla önskan inför helgen är att hårgudarna skulle kunna offra mig en stilla tanke och skicka mig det där perfekta, raka håret som jag önskar mig och skänka dessa vilda, pudellockar till någon annnan! Ska ödmjukt be dottern ta sig an det vilda med sin fantastiska plattång (snälla, rara, gulliga ska jag säga med mjuk röst). Hoppas att hon nappar!
Men först ska jag inta horisontalläge i soffan med en skål smågodis på magen!
Najs!

En stjälpande hand...

Säga vad man vill om den skallige mannen....
Han vill väl.....men......hrmmm.......ibland......kanske.......lite mindre skallig.....vore najs.
Efter mitt ytterst pinsamma fall så rör sig min gamla kropp inte i den takt brukar eller i den takt jag vill!
Den skallige vill väl.....
Tar hand om rubb o stubb.....(Ni som följt oss sen tidigare minns tapetseringen  http://martalouise.zoomin.se/blogg/20101106-385815-Nya-rum.html!!! Hua ligen!).
Han är effektiv..... gör en combo av allt!
Dagens måsten var: vedhämtning, eldning, hundpromenader, läxläsning, matlagning, dammsugning och tvätt!
Förstår ni combon!
Jag ligger i ryggläge och känner svetten bryta fram när den skallige far fram, leende, med dammsugarslangen i högsta hugg samtidigt som han hojtar engelska glosor och svär över att det kokar över! Han tittar in till mig och frågar förvånat om min tidigare vita skjorta verkligen var grå i färgen? (Oooh no!)"Var tusan har Vera tagit vägen!?" (Va!!!!)
Han far iväg som skjuten ur en kanon! Ropandes, lockandes och pockandes: Veeera, gulllet, Koooom! Jävla huund (med vänlig ton)!
Nu far till och med jag upp och ut! Nu får det vara nog med snällhet!
Gemensamt letar vi i byn! Inte en själ syns till, varken människa eller hund (det är ju kallt ju)!
Väl tillbaka hör vi ett glatt skall ifrån vedboden!
"Aaah, skönt att hon är tillbaka, hon hittar alltid på ofog, gå och lägg dig igen du, jag sköter resten!" säger den skallige och låtsas inte om att det var haspat från utsidan!
Hur många tror att jag återfår mitt lugn?
By the way så sa den skallige alldeles nyss att jag såg lite piggare ut! Jag hade visst fått lite färg på kinderna!
Han är gullig som få!
By the way igen, jag stängde precis av spisen vars plattor lyste röda!
Lugn Anna, lugn!

Gräv ner mig alias klagobloggen

Kallt som tusan, halkade ut ur bussen på ett väldigt förödmjukande sätt (låååångsamt, steg för steg och som grande finale så slår jag bakhuvudet i sista trappsteget), pinsamt och ont. Hela kroppen är blå och bakhuvudet är stort och tungt. Ska ha hjälm och hockyutrustning i fortsättningen.
Familjen Migrän knackar på. Tror att jag ska mota iväg dem med en skogspromenad och en vänlig tablett eller gräva ner mig någonstans långt under snön och kika fram vid midsommar eller kanske till påsk.
För att nämna nåt som är bra så skiner solen fantastiskt vackert och ingen i familjen har blivit utlåst i kylan idag!

Kan bara bli bättre!

Uppäten, utspottad och sååå väldigt trött!
Hatar dagar som igår. Dagar som jag inte klarar av att hålla distansen!
Ska bli bättre idag!
Heldag i biblioteket och toppar dagen med en sneakpeak på  bokrean! Löövli!
Borde bli en väldigt bra dag.
Jag håller tummarna!

Skallige mannen vs skakande damen på ICA

Sen fredag eftermiddag, vi är hungriga och trötta, ska bara in på ICA och handla lite extra gott till kvällen. Den skallige är stressad, jag möter ideligen bekanta och stannar och småpratar. Den skallige blir mer och mer frustrerad. Förstår honom. Hungern stegras (jag är vääääldigt otrevlig när jag är hungrig).  Väl framme vid kassan hittar den skallige den absolut kortaste kön och stegar nöjd och glad fram och slänger korgen i backen. Bara en framför - victory! En tant. Då börjar helvetet! Både för ICA, tanten o undertecknad. Tanten har INGA varor, det borde ha gått fort! Hon ska bara föra över pengar till sitt ICA-kort. Men icke sa nicke, tanten är mer än skakig och totalt senil, skakar och hackar och trycker fel med sitt kort. Jag nickar artigt och ler mot den gamla som inte uppfattar någonting utom stressen. Den skallig börjar frusta bakom min rygg. Vinddraget viner i nacken. Vi ser hur de andra köerna viner fram. Det går fort, kassörskorna är effektiva. Vår kassörska ler artigt men svetten börjar porla fram ur den unga huden. Den skallige börjar nu stampa med fötterna och  jag försöker dölja hans otålighet med att le, stort, större och störst.
Efter det fjärde försöket så får han nog, kastar sig framåt med klapprande fötter, grabbar tag i tantens kort och för in det i kortläsaren med stadig hand. Ler hotfullt mot tanten och ber om koden. Tanten ser ytterst förvånad och rädd  ut och hennes skakande hand försvinner in i rockärmen, samtidigt som hon viskar fram kod, personnummer och adress.  Hjälp!!!
Det fungerar! Pengarna är nu äntligen insatta på rätt konto.
Pjuuu! Han gjorde inget som vi får ångra och äntligen kunde både tanten och vi lämna ett hysteriskt ICA. 
Av detta har vi lärt oss att senila pensionärer borde handla tidigare på eftermiddagarna eller att vi ska äta ett stadigt mellanmål innan vi går in eller helt rätt och slätt att den skallige kan få till och med gamla hundar att sitta.

Jag och min stora mun...

Gode gud, varför kan jag aldrig vara tyst? Varför kan jag aldrig hålla tand för tunga och tiga still osv....
Varför kan tävlingsmänniskan i mig aldrig ta ledigt, semester eller helt enkelt gå och dö?
Hur kommer det sig att jag helt plötsligt har sagt att jag ska delta i Silvermilen?
Fyy fabian, vad taskigt! Jag som precis har börjat med löpträningen och bara ville hålla mig i form!

72:a med för stor mun och för litet förstånd! (alias peanutbrain)

Kung Vinter & jag

Nu får det vara nog!!
Vaknar och det är minus 23 grader när man ska släpa ut ovilliga hundar på promenad.
När jag öppnar dörren möts jag av en hånleende Kung Vinter!
Herregud! Han ler också! Jävlar i min lilla låda!
Jag ska dra på mig superwoman dressen och göra slag i saken! Hälla kokhett vatten över all snö och le tillbaka när hans fula nuna smälter och försvinner!

Fattar ingenting!!!

Har skaffat mig ett par earthshoes med negativ häl.
Knallar nu baklänges!
Försäljaren sa bara att musklerna skulle växa, ingenting om baklängesgång!
Märkligt!
Mycket märkligt!

Känner mig grymt lurad... (vem fan vill se allt i backspegeln???)!

Dagens smash and grab

Kapet för dagen är dessa fyra fina,vita, små fat från Nutschenreuther. Storlek mindre än minst.
Den skallige tycker dock att kapet är tomaterna för de är ätbara, faten tar bara plats!
 (Hrmmm, tomaterna är goda och faten är så små att de knappast syns, om nån frågar mig!)

Bargain

Ruben och jag är fullständigt överens om att livet knappast skulle gå att leva utan två skopor från IKEA. 70-talet spritter i mig (soon to be tant?!) och jag sjunker djupt ner i mina fynd (som tyvärr inte är dagens).

Märker ni att jag är parentesernas okrönta drottning?! (stör till och med mig själv)

Morr

Både herr och fru Migrän är här och hälsar på. De är inte välkomna!
Schaaas!
Hoppas att de lyssnar.

Highfive till mig!

Idag är jag värd en highfive.
Inga känsloutbrott..... lugn i magen (bara det är fantastiskt).
Har löst flera biblioteksmysterium (bragd).
Överlevt i kylan (jag som alltid fryser).
Klev upp klockan fyra...... och  är fortfarande vaken och pigg (jey).
Tog alla fyra hundar på promenad samtidigt på hala vägar och överlevt (det finns kanske en högre makt trots allt).


Inte illa! Hög femma till mig!

Mitt hjärta i dag!

Mitt hjärta sväller och bultar som alla dagar för mina fantastiska, makalösa, roliga och helt egensinniga barn och dito hundar.
Den skallige är mannen i mitt liv och dagar som idag när jag har levt i ett crescendo (och ja, jag är en otrolig känslomänniska) så uppskattar jag honom mer än någonsin. När han hämtar mig  efter jobbet i vår batmobil (en fulfård) och har handlat både choklad (det bästa jag vet) och vin (det näst bästa)!
Då bultar hjärtat extra hårt oavsett om det är alla hjärtans dag eller ej!

Fyndigheter of the day

Även om jag har svårt att slå min favoritbloggerska (fotograf, konstnär mm mm) krutrut i att loppisfynda så är dagens skörd tillräcklig för att göra mig nöjd (till o med väldigt nöjd).
Eftersom vi bor i ett väldigt litet hus och vi är vääääldigt många så har jag egentligen inte plats för fler fynd men som gamla kloka tanter brukar säga: Finns det hjärterum så finns det stjärterum.....
(Jag ska dricka kaffe ur en orange kopp, äta godis ur tre skålar och snacka strunt med den finska ankan..... kan då någon säga att dessa är köpta helt i onödan?! Jag bara frågar.)

Saknar

Saknar mamma.
Cancer är elakt, fult & fördärvande.
Minnen är vackra.
Doftminnen - starka och överumplande. Helt oförberedd så befinner jag mig flera år bakåt i tiden och slås av tomheten som hon lämnat efter sig.

Pippi & jag

Har hittat mitt eget Villa villekulla! Gode Gud va häftigt! Lite jobb, ja visst! No problemas! Det grejar vi lätt! Flyttar vi dit så saknas bara Herr Nilsson! I lööööv it!
http://www.maklarhuset.se/ViewObjekt.aspx?objektid=494502

Dagens fynd (igen)

Har blivit löjligt förtjust i allt som är vitt och Arabia. (i kombo)
Kärringvarning?
Tantvarsel??
Åldersnoja? (kanske, lite)

Hur som helst så är jag otroligt nöjd med dagens fynd! (den skallige får bara acceptera läget)

Kompromiss!

Hela jag har vårkänslor av orkanstyrka. Samtidigt så har kung Vinter kalas utanför det lilla, lilla huset.
Dålig matchning!
Vad göra?
Jag skottar uppfarten så att jag åtminstone kan få använda vårskorna ute en liten stund!
Bra va!?

Minnenas allé...

Sitter inne i värmen när snön yr utanför och minns när Herr Propp fortfarande bodde hos oss och inte var större än en räv. Hur vi en tidig höstdag tog med oss den lille illbattingen och hans löpande mamma till skogs. Märta-Louise var som hon alltid är när hon löper, väldigt opålitlig. Ständigt letande efter sin favoritman (en drever) som bor här i krokarna. Jag minns hur tveksam jag var till att släppa de båda lösa, kontakten var inte total, men den skallige mannen var som alltid väldigt säker.
" Släpp dem! De sticker ingenstans! Jag har full koll!"
Jomenvisst! Tjoho sa det och sen drog Märta som en avlöning och Herr Propp som aldrig ville vara sämre än sin mor for efter! Ida började gråta och Max likaså! Som de förnuftiga människor vi faktiskt kan vara så sa vi lugnt till våra förtvivlade barn att man aldrig ska springa efter hundarna. Men ibland går barn inte att stoppa (lika lite som hundar) och Ida, 10 år,  sprang som besatt efter, hysteriskt ropande att hon skulle ringa polisen för en efterlysning!
Den skallige försökte hålla det kala huvudet kallt och började mumla om att de sprang åt vänster (de sprang åt höger) och tog sonen med sig medan jag med raska steg stolpade efter dottern.
När jag kom ner till byn där vi bor så ser jag en man i sina bästa år (ca 50 +) högt uppe på en stege pratandes i en mobiltelefon. Tänker inte mer på det, taklagning osv.
Efter hundarna och dotter är prio ett! Sen upptäcker jag dottern som kommer upp ur ett dike med Herr Propp i ena handen och Märta i den andra. Brevid kommer en yster golden retriver med kopplet släpandes efter sig!
Medan jag ropar "Bra jobbat" så kommer mannen krypandes ner för stegen, samtidigt som en bil stannar till brevid honom. Det är mannens fru som har kommit till undsättning, mannen blev så rädd när våra två hundar kom rusande så han släppte kopplet till sin hund och klättrade upp på stegen och stod där tills han såg att en 10-åring utan problem kunde hantera monstren. Då hade han redan ringt sin fru som genast satt sig i bilen och kört för att rädda honom. Jag har sällan skämts så mycket i hela mitt liv, samtidigt som jag var så otroligt stolt över dottern som är hundmänniska uti fingerspetsarna. Jag ber om ursäkt med röda kinder, mannen och frun skrattar och mannen skäms han också. Jag och Ida tar hem två väldigt trötta hundar och pustar ut.
Medan vi i sakta mak går in på vår uppfart så hör vi lååångt borta i andra änden av skogen hur den skallige med en dåres envishet om vart annat ropar " Määäärta, Proooooppen! Luuuugn Max, jag vet vart de ääääärr!"

Inom parantes bör tilläggas att mannens son ett år senare skaffade sig en egen bullterrier, men det visste varken de eller jag vid det här tillfället!

Installation?!

Vårt hem är ganska jämställt när det kommer till hushållsgöromål. Den skallige diskar och jag tvättar, i övrigt så delar vi ganska lika. Den som orkar och hinner gör!
 Den skallige sköter disken med bravur men jag måste säga att jag ligger liiite efter. Tvättar gör jag, men det är så förbenat tråkigt att sortera den rena tvätten så den ligger i en fåtölj och väntar...... och väntar.......... och väntar..........och högen blir högre och högre.

Nu är min fråga som följer: När kan man börja kalla en tvätthög för installation?

Dagens plan

Plugga, plugga, plugga, jobba, jobba, jobba!
Ungefär så ser mina dagar ut just nu, men det är sjukt kul!!
Idag KBT-föreläsning. Gillar helskarpt!
Sen ska bibblan gunga för jag o en liten kille ska "rocka fett"! Gillar nästan ännu mer!
Det här blir en mycket bra dag!

Conni och Anton har flyttat in!

Idag välkomnar jag Conni och Anton i vår familj! De är snart fyrtio år och har inte en rynka!! Precis som jag (not). Jag är väldigt nöjd med "the fynd of the day" men idag är den skallige inte riktigt på min sida!

Morgonens vill ha

Hemma hos LL finns just nu ljuvliga pirayor!

Vill ha!!

- Nej, Anna! Du ska inte ha fler. Det räcker nu!

- Absolut, men guuud så himla gärna jag skulle vilja känna valptänderna i hälsenan!

Kung för en dag!

Förundras över vilket fantastiskt jobb jag har ibland. Skrotar runt i ett fantastiskt bibliotek, till bredden fyllt av blommor (som jag är livrädd för att döda), lyssnar på bra musik och hjälper barn att få fantastiska läsupplevelser (om vi har tur). Det är inte illa! Kunde vara värre! När flickan som precis har upptäckt hur häftigt det kan vara att läsa kommer och ber mig köpa in en ny bok blir jag varm i hela själen och när jag redan dagen efter kan leverera nyinköpet så känner jag mig som en kung!

Det kallar jag ett bra jobb. Kung för en dag!

(Sen försöker jag glömma grabbgänget som slog varandra i huvudet med böckerna och den envisa unge som smyger runt och trycker in alla böckerna i hyllorna! Grrr!)

The fynd of the day!

Dagens loppisfynd gör mig mer än nöjd! Som tur är så delas min glädje av den skallige som faktiskt också gillar skålarna! De får stanna!

Välkomna!
You made my day!

Fundering kring tandpetare...

Nu är jag en sådan som väldigt sällan äter ute på lokal. Men idag fann det sig just så att lunchen skulle intagas på ett kyffe i stan. Jag inmundigar bland det äckligaste jag någonsin har ätit (och ja, jag ler och svarar artigt att maten smakar mums, när servitrisen frågar! Jag är väl väluppfostrad hrmm). Kycklingen fastnar mellan tänderna och en tanke vaknar när jag sträcker mig efter tandpetarna som så lämpligt står mitt på bordet. Är det inte så att dåliga restauranger har väldigt bra tandpetare, fasta, inpacketerade, runda, vassa och fina medan bra restauranger inte ställer fram sådana saker, åtminstone inte av samma kvalité!

Nu kan nog ingen komma och säga att jag inte har viktiga saker att fundera över!! Eller!?

En stilla önskan

Otroligt att jag bara genom att titta i almenackan för veckan som kommer, blir så trött så att jag genast önskar mig en ny helg. Eller två! Vore inte dumt om ni frågar mig!

Skallige Mannen vs Drosk Mannen

Eftersom solen sken som ett nypolerat mynt på förmiddagen så beslutade sig de vuxna i familjen för att det var dags för en härlig promenad och ALLA ska med! Då barnen nu befinner sig i tonåren eller soon to be, så var jublet inte allt för öronbedövande. 2 überhurtiga föräldrar, 2 halvbuttra ungdomar och 3 enormt ystra bullterriers är snart ute på de vinterhala skogsvägarna. Det här ska bli "promenaden of the life" säger den skallige mannen och ler från öra till öra! Vägen är väldigt knagglig och det går inte fort för den brokiga skaran att ta sig fram. Men det gör ingenting, den skallige är så nöjd och glad så att han kan få allt smör i Småland att smälta! Vi andra liksom bara gliiiider med! Döm om vår förvåning när vi rätt som det är, blir tvugna att dyka rätt ner i en snödriva för att inte bli omkullsprungna av en droskman och hans häst. Skaren på snön får hundarnas tassar att blöda och mitt ansikte lär aldrig bli sig likt efter den störtdykningen! "Nu får det faaaanimiiiig va nog" ryter den skallige och störtar efter droskan! Hade flåset varit bättre hade han nog fått tag i sulkyn men som tur är så har åren gjort sitt och även en skallig man inser efter 200 meters intensivt jagande att han inte längre är pur ung. Med ilskans tårar i ögonen och förtvivlans darr i rösten meddelar han sen att han minsann vet droskmannens rutt. "Han kommer tillbaka.... jag väntar"! Vi andra känner att det hela börjar gå över styr, vi vill hem och plåstra om ansikte och tassar, men inte skallige mannen..... Han vill mer!! "Jag tänker blocka vägen med min kropp"! (Herregud). Vi andra sätter oss i drivan, Skallige mannen blockerar vägen.... läääänge! Till slut kommer äntligen droskmannen tillbaka ( jag är nu ganska nervös) "Nu jävlar" säger den skallige "chickenrace" och blockerar så gott det går den isiga skogsvägen. Droskmannen driver på sin häst. "Nu eller aldrig" ropar den skallige! Nu inser jag att det är fara på färde! "Nöden har ingen lag" tänker jag, "Han kommer att skada sig svårt, kanske till och med döden dö!". När sulkyryttaren sen kommer forserande fram emot den skallige så ser jag ingen annan utväg än att tackla honom hårt ifrån högern så att han landar på motsatt sida av vägen! Han tjuter, av smärta eller av sårad stolthet (det förtäljer inte historien). Han klarar sig dock med bara ett par sårade, blödande händer. Droskmannen far vidare i ett rasande tempo och kvar står vår sargade flock med diverse blesyrer som behöver omedelbar omvårdnad. I mina öron ljuder dock den skalliges sista salva, "Vänta du bara, jävla hästnazist, nästa gång står jag kvar"! Kampen lär fortsätta.....