skip to main |
skip to sidebar
Nämnde ju förut att Märta inte kan komma upp i min nya säng.
Kan och kan, det skulle hon ju kunna om hon orkade...
Nu väntar hon gnällande på att jag ska lyfta upp henne.
Jag vägrar!
Hon tjurar och lägger sig i hundsängen.
Nu har det gått en vecka!
Ingen av oss ger sig!
Saknar henne som tusan där under täcket men tänker inte hjälpa henne.
Hon är väldigt missnöjd på golvet.
Fortsättning följer....
Vi får se vem som vinner första priset i tjurskallighet!
(Vera och Ruben studsar lätt upp i sängen så det är ingen våningssäng vi pratar om...)
Fundrar och funderar.
Funderar ofta för mycket.
Har under hösten och våren gått med ett dubbelbokat schema.
Protesterat, blivit frustrerad, kämpat emot.
Blivit trött, tröttare och tröttast.
Tjänade ingenting till.
Är fortfarande dubbel och trippelbokad.
Beslutade mig för att ge upp och acceptera.
Känns skönt!
Har fortfarande lika mycket att göra men slipper åtminstone frustrationen!
"Bra beslut, Anna. Mycket bra beslut!"
Sovmorgon, skogspromenad, restaurangbesök och shopping med bästa dottern.
Blir en fin dag!
Vår vighet ska testas så som i högstadiet...
Vi blir utmanade...
Den skallige faller på pannan när han provar spindeln.
Två gånger... det är pinsamt.
Väldigt pinsamt!
Jag klarar den galant.
Skrattar gott och elakt.
Däremot ringer den skallige mannen efter ambulans när jag faller efter att ha provat att gå ner i brygga mot vägg.
Dunsen är hård.
Ligger kvar.
Behöver hjälp upp...
Klarar dock att stå mot vägg! Och spindeln... och lilla och stora korset!
Det här är medicin mot 40-års kriser!
Nu är det upp till er att våga!
Bildbevis är det enda som räknas...
tömmer fickorna på klänningen.
Hittar hjärtat.
Fick av en pojke i skolan.
Till mig.
Sånt värmer.
Minns plötsligt varför!
Hittar lusten igen.
för att boktanten har hundar dagar som dessa!
för att dessa hundar är förklädda clowner!
för att solen skiner och himlen är rosa och ljust blå!
för att skogen dämpar känslostormar!
för att musiken i öronen är ljuv!
för att hon har en familj som är bättre än bäst!
Nu rockar tanten loss i köket!
Tack, bock och trevlig helg!
försvann!
Huxflux så var drömmarna grusade, söndertrampade och borta!
En budget lägre än ett skambud gör att jag nu vill byta jobb.
Ett jobb utan visioner är inget jobb!
Att sen komma och säga att man vill stärka språket känns lite som ett hån!
Efterlyses: Litet bibliotek, barn, fet budget och ett ledigt jobb!
Finnes: Alltför visionär och ibland flygande boktant.
Tur att det är vackert väder.
Älskar att jobba med barn.
Verkligen.
På riktigt. ÄLSKAR.
Har lätt att hantera små busungar.
Ser saker ur deras perspektiv.
Försöker förstå.
Lyssnar.
Vi jobbar tillsammans.
Har kul!
Vad jag däremot har väldigt svårt att hantera är dumma vuxna.
Har inte mycket förståelse där.
Vill inte lyssna heller.
Skulle mitt jobb bestå av bara barn så skulle det vara lätt!
Behövs inga ord idag!
Hemligt paket ger spänning åt dagen och kvällen förgylls av sneak-peek på bokrean.
Gott.
Väldigt gott!
Ny säng!
Åker upp och åker ner!
Gillar ju knappar.
Åker upp och åker ner igen!
Älskar den.
Vera delar min uppskattning.
Sitter på min axel.
Vi åker upp och åker ner några gånger till.
Märta kommer inte upp.
Jag och Vera åker upp och åker ner några gånger till bara för att retas!
Hur ska jag kunna sova i natt?
Får åka upp och ner några gånger till och fundera på saken.
Hiss är dagens grej!
Blåsljud på hjärtat men snart 12 år ändå!
Det är ett fint hjärta det!
Finaste farbror Ivan.
Tänkte jag förvånat.
Scen:
Chefen kommer in.
Kan jag tänka mig att jobba med ett barn till.
"Absolut" säger jag.
Sen lägger jag själv till två barn jag vill jobba med.
"Hinner du verkligen det?" frågar hon förvånat.
"Jajamensan!!" hör jag mig själv säga.
Samtidigt som jag undrar hur fan det ska gå till...
Ridå.
Viljan och amitionen finns där men vart är tiden?
Tatatatadaaa...
Anna!
Tackar, tackar. Inte behöver ni göra vågen för lilla mig!
Har promenerat och promenerat och promenerat.
Velat ligga i soffan men promenerat en gång till!
Hundarna har tröttnat på mig.
De låg kvar i soffan.
Jag gick.
50 mil på en månad.
Borde vara i Norrland nu.
Men vann gjorde jag!
Bra jobbat! Klappar mig själv på axeln.
Det där med falsk blygsamhet är ingenting för mig.
Har växt ifrån det!
/Sjuk stolt boktant i sina bästa år
Nystädat, sprakande brasa, rastade hundar och trötta fötter.
I mitt egna lilla hörn av köket så tar jag i tu med jobb av trevlig sort.
Förbereder bokprat.
Att läsa är ett väldigt trevligt jobb när böckerna är bra!
Läser en av mina gamla favoriter.
Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe.
Ett av min barndoms bästa läsupplevelser.
Har knappt vågat öppna pärmarna.
Ibland ska minnen vara just fina minnen.
Håller inte att uppleva igen.
Men den här håller!
Håller greppet.
Kryper upp i min röda fotölj och njuter.
Trevlig helg!
Mitt ute i skogen går pannlampan sönder.
I mörkret ser jag lite mer.
Lite längre.
Lite mindre.
Månen lyser upp stigen
och jag ser plötsligt att ljuset inte måste komma från den källa jag förväntar mig.
Ljuset finns på andra ställen.
I Vera som buffar mig i knävecken.
I att borra in kalla fötter i hundmagar under täcket.
I dotterns vassa humor.
I sonens frågor.
Finns mitt i den mörka verkligheten.
I det väldigt lilla som är så väldigt stort.
Vera får lyckospel varje gång den skallige säger "Boff" till henne.
Hon blir så glad så att hon inte riktigt vet vart hon ska ta vägen.
Upp i knät, pussas, en galopp eller kanske bara en lyckorullning?
Gärna allt på samma gång!
Önskar att min känslomässiga berg o dalbana kunde botas lika lätt.
Idag skulle jag behöva ett "Boff"!
helt plötsligt rullar en film igång i huvudet...
Litet bibliotek, trött och glåmig boktant.
Någon säger "Boff" = Lycka!
händer det sig att en pratkvarn som jag blir så glad så att jag tappar målföret.
Idag blev jag det.
Punkt.
Hjärtat svämmar över lite.
När man har feber och är förkyld så står det i lagen att man ska piggas upp med tulpaner och semlor.
Tur för mig att den skallige följer lagen!
Semlorna hann visst inte fotograferas. Smask, slurp undrar varför?!
Minns första gången jag såg en bullterrier på riktigt!
Vilken hund.
Jag väntade på bussen vid Skanstull och förbi promenerar en man med den maffigaste, vackraste, vitaste och coolaste varelse jag någonsin sett!
Önskade hett att hunden skulle kasta ett öga åt mitt håll men icke! Han kollar bara rakt fram, ser ingen!
Wow, vilken känsla.
Sen träffade jag ekipaget flera gånger.
Vågade dock aldrig prata med dem.
Minns en gång nere vid Årstaviken.
Regnet öser ner och mannen vill hem.
Hanhunden luktar på någonting och njuter av regnet.
Det gör inte mannen.
Han bönar, ber, lockar och pockar men hunden skiter i honom!
Mannen gråter nästan men hunden är nöjd.
Där och då föddes den riktiga kärleken till rasen.
Läste sedan om dem i nästan tio år innan jag vågade skaffa en egen.
Farbror Ivan flyttade in för 11 år sedan!
Kärleken till rasen blev ännu större efter det.
Kan inte få blinda att se.
Kan inte heller få döva att höra.
Skönhet ligger i betraktarens öga...
Men kan man inte se skönheten i en bullterrier så är man enligt mig hjälplöst blind!
Och har man nu oturen inte se skönheten så borde man nog vara tyst tills någon frågar!
Punkt, basta osv...
Att kritisera mina hundar är nästan som att kritisera mina barn...
Den här gången tänkte jag innan jag talade och ångrar mig djupt efteråt!
....men kanske tur ändå att jag höll tand för tunga för jag tror att ett eller annat fulord skulle ha slunkit ur munnen.
