som en spegel.

Jag har tidigare sagt att Vera är min högt älskade skugga.
Ruben är min spegel.
Så följsam.
Så enormt villig att göra mig till lags.
Ser vad jag vill och behöver och ger det till mig.
Ibland helt olik en bullterrier i andra ögonblick helt lik.
Så lik sin syster men ändå så olik.
Där hon är listig är han dum, där hon är dum är han klok.
Fortfarande så enormt tacksam över att den skallige föll för den lille Ruben som satt som klistrad i hans knä.
Tacksam för att LL lät oss ha honom kvar.

En häftig tanke är att de "små" miraklen faktiskt har varit med mig sen deras första andetag.
Svindlande.