Att se sig själv i vitögat

och inse att man har en vinnarskalle som hotar förnuftet.

Innan tävlingen säger jag med vän röst
"Hm, jag är bara med för att det är kul och Rädda Barnen får ju pengar. Det är fint. Tänker ta det väldigt lugnt i år. Strosa runt lite bara..."

Innan tävlingen startar har jag redan stegat ut vilken promenadrunda som ger flest steg.
Listigt tänker jag. Tjänar tid på det.

När tävlingen sen är igång så går jag så mycket så att jag glömmer att äta. Jag tar långa promenader med en hund i taget.
Flera rundor ger flera steg. Väldigt listigt.
Låtsas för mig själv att jag bara går hårt ut i början för att se hur motståndarna är...
Jag kan ju lugna ner mig sen.

Hrm. Vem försöker jag lura?

Jag kommer att knalla den här månaden tills fotsulorna blöder och benen värker.

Tänk om det ändå vore ett OS vi pratade om....och inte Rädda Barnens stegtävling.

Det här inlägget skulle även kunnat kallas "sidor hos mig själv som ogillas skarpt"!