slår ett slag för... Adela Greceanu

ALBEDO

Inuti fågeln flyger en stor fågel,
inuti fisken simmar en väldig fisk.

I den här världen döljs saker och ting innanför sina yttre drag,
som hos tecken eller ord.
De gömmer sig, och avslöjar delvis sig själva.
Men det finns trots allt ett språk som inte gömmer sig.
Det är ungefär som musik.

Om du är en fågel eller en fisk,
måste du klättra uppför ett rep
till fågeln eller fisken som rymmer dig,
som har samma utseende, fast mycket större.

Eller så måste du klättra nerför samma rep,
till fisken eller fågeln inuti dig,
som har samma utseende, fast mycket mindre.
Längs din väg kommer du att bli större eller mindre
Beroende på vem som väntar på dig.
Och där, längs vägen, kommer du känna igen musiken,
språket som inte gömmer sig.

Och jag väntar inte längre vid lågans rot,
Jag är inne.

(Ibland hittar en ung poet en sträng som hittar rätt in i hjärtat hos en gammal boktant! Och det är ju inte det lättaste...)