Jag har ju som sagt antagit utmaningen att älga runt i nån mil eller två. Kanske inte så lyckat när jag tänker på saken men gjort är gjort.
Dottern har tagit efter och har också börjat rusa runt i skogarna.
Jag frågar om vi inte kan göra gemensam sak och springa tillsammans. Tycker att det vore trevligare, roligare, en utmaning osv.
Då kommer dråpslaget!
"Du sinkar mig!"
"Va??"
Jag hörde rätt!
Hon tycker att jag (som kanske är snabbast i mellansverige?!) sinkar henne!
Herre gud!
Vilken skymf!
Nu är måttet rågat!
Jag ska springa om den lilla räkan i morgon.
Hon ska bara känna vinddraget när jag svischar förbi!
Även om jag dör på kuppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar