Symbios

När Ruben var liten, mindre och minst så skulle han inte bo hos oss.
Om jag minns rätt så var han på väg till Danmark i ilpaket.
Tills den skallige sa "Nej, han åker ingenstans, han stannar här hos mig!
"Lise-Lotte sa "Ja".
Och han stannade.....
Han flyttade en stund.... men kom tillbaka igen.
Ledsna var vi och ledsna var dom....
Vi var inte ledsna länge (typ 20 sekunder), sen var vi väldigt glada.
Gladast var den skallige..... hans bästa kompis fick bo kvar!
Två envisa, träskallar i samma hus.
Happy!
Nu, när den skallige är klen, klenare och klenast så återförenas de två i en symbios som inte liknar något annat. Ruben är valp igen och den skallige är valplådeskötare.... även om valpen är ungefär 3o kg tyngre.