lördag 24 november 2012

Tyst litet brev till dig.



Jag kan tackla det nu.
Se att det funkar.
Se att jag ibland är stark.
 Lik dig.
Ganska ofta.
Får mig att le.
Att vara stolt.
Över den jag är.
Den jag blev.
Vill berätta så mycket för dig.
Varje dag.
Ringa. Prata. Skratta. Lyssna.
Så där som vi brukade.
Flera gånger om dagen.
Om egentligen ingenting.
Men om allt.
Pratar fortfarande med dig.
Tyst inne i huvudet.
På kvällarna.
Ensam i sängen.
Ligger där och berättar.
Tyst, tyst i huvudet.
Berättar det du måste veta.
Det jag inte vill att du missar.
Hör ditt skratt.
Din röst inne i mitt huvud.
Den försvinner inte.
Den bär jag med mig.
För alltid!
 
Idag tänder jag ljuset i lyktan.
Tänker extra mycket.
Är så tacksam för den tid som var vår.
Den varma höstvinden sveper mig framåt.
Känns som en kram.
En varm.
Fin.
Kram.
 
 



1 kommentar:

  1. Många varma och innerliga kramar till dig.
    Din fina text får mig att gråta.
    Kram <3

    SvaraRadera