En inneboende känsla av ensamhet.
Hur social jag än må verka.
Hur många som än finns omkring mig.
Ändå ensam.
Ensamheten är min att bära.
Mina tunga tankar.
Svårmodet.
Svåra att dela.
Därför gott folk så behöver jag alla mina fyrbenta.
De som förstår.
Utan att jag förklarar.
De som ger.
Även då jag inte vill ha.
De som får mina tankar att flyga.
Som får mina ögon att se sol.
De rätta pusselbitarna i min själs pussel.
Som får mitt pussel att bli helt.
Tänk vad mycket de där fyrbenta kan ge!
SvaraRaderaTur att de finns i ens liv :-)
Det var det finaste jag har läst på länge, Anna!
SvaraRaderaSå sant, så sant...
♥