sett i mörkret

Mitt ute i skogen går pannlampan sönder.
I mörkret ser jag lite mer.
Lite längre.
Lite mindre.
Månen lyser upp stigen
och jag ser plötsligt att ljuset inte måste komma från den källa jag förväntar mig.
Ljuset finns på andra ställen.
I Vera som buffar mig i knävecken.
I att borra in kalla fötter i hundmagar under täcket.
I dotterns vassa humor.
I sonens frågor.
Finns mitt i den mörka verkligheten.
I det väldigt lilla som är så väldigt stort.