"Aha! Det är så här det går till när min stress skapas"

Tänkte jag förvånat.

Scen:
Chefen kommer in.
Kan jag tänka mig att jobba med ett barn till.
"Absolut" säger jag.

Sen lägger jag själv till två barn jag vill jobba med.
"Hinner du verkligen det?" frågar hon förvånat.

"Jajamensan!!" hör jag mig själv säga.
Samtidigt som jag undrar hur fan det ska gå till...

Ridå.

Viljan och amitionen finns där men vart är tiden?