fredag 23 mars 2012

Kärlek till ett ting aka en form.



Ibland finns den bara där.
Kärleken.
Den skallige loppade till sig en levin gitarr.
Den var till mig.
Sa "Jasså, jaha, så bra!"
Tills jag provade.
Då flög fingrarna äntligen över strängarna och jag kände mig som en virtuos!
Härlig känsla....precis vad jag behövde!

Och även om jag inte låter riktigt så bra som jag vill,
så är formen på gitarren så vacker så man vill dö en smula...

2 kommentarer:

  1. Älskar ditt sätt att uttrycka dig!!
    //Maria

    SvaraRadera
  2. Tack från hela mig! Nu blev jag så där glad igen. Precis vad jag behövde höra för att fortsätta!
    Kram Anna

    SvaraRadera