Bara en liten stund senare, när jag har blåst runt i en stormby som liknar en orkan så kommer det.
Känslan att det faktiskt kan funka ändå.
Att jag funkar.
Jag vågar fortfarande inte hoppa från varken trean eller femman men ett språng ifrån bryggkanten är också ett språng.
Ibland bär språnget hela vägen hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra känsla!!
SvaraRaderaJag gör nu som dig och skrotar runt i mina gummistövlar så fort jag får chans!
Försöker intala mig att de även funkar att jobba i ( jobbar på kontor). Hmm, måste nog ge upp den tanken...
Kram