torsdag 7 juni 2012

mitt nya mantra...


Separationsångesten gnager redan innan valparna är födda.
Försöker vara stark....

"Valpar är inte fina"
"Valpar vill jag inte behålla"
"Valpar luktar illa"
"Vi ska inte ha fler hundar"
"Får inte plats en enda tass till här"
"Valpar ska INTE stanna här"
"Valpar ska ABSOLUT inte stanna här"

Ramsan går om och om i hjärnan.
Högt och lågt.
Funkar den?
Nää, inte så värst bra.
Kan nog tänka mig att behålla en eller två.

Hur ska detta sluta?


2 kommentarer:

  1. Förstår ditt dilemma!
    Hade själv förmodligen behållt hela kullen.
    Hur ska man kunna lämna bort sina barn???
    fast en liten kan du kanske lämna till mig?
    Kram

    SvaraRadera
  2. Det kniviga den här gången är att jag inte kan ha kvar någon! Vilken pina...annars kan jag alltid fokusera på någon o avskeden blir hanterbara. Nu kör jag fokus på ljuvlig valptid i några veckor o lämnar ifrån mig dem när de når pirayastadiet :-D! Helena, för mig skulle du få en på rotmos, inget tvivel om att en valp skulle få det fantastiskt hos er <3! Kram

    SvaraRadera