Sonen samlar på upplevelser.
Han säger så.
"Det vore väl en upplevelse! Kul va, mamma?! Kan vi? Snälla!"
Kan en mamma säga nej då?
Inte jag i alla fall.
Resultatet den här gången var att vi var högst uppe på Globen och senare satt sjukt nära isen när det var kvartsfinal i hockey-VM.
Jag som inte ens brukar se pucken!
Helt plötsligt satt (eller satt och satt?) jag där och roade mig kungligt.
Sjöng, hejade, gjorde vågen, klappade med klappor och tjoade.
Sonen hejade på Ryssland och jag på Norge.
Familjefejd.
Eller egentligen inte.
Sonens glädje åt Rysslands alla mål var större än Australien så...
Jag hejade på alla!
Delad glädje är ju dubbel glädje.
Sjukt nöjda var vi båda två.
Konstaterade att det här gör vi om!
Sen var det väl attans synd att Sverige åkte ut precis när jag började gilla hockey.
Otur liksom.
Så härligt när man kan hitta på saker med sina barn, och gärna då en och en!
SvaraRaderaDet där "det måste vi göra om" borde man sedan snabbare omsätta till handling.
Kram