Naket var det här!

Råttan tappar päls.
Jag jublar. Dottern svär.
Hon gillar att kamma, fixa och styla.
Jag gillar naket.
"Om jag vetat att han skulle se ut så här så skulle jag inte velat ha honom, men jag älskar honom så det är tur ändå". Hon kan vara hård.
"Han har ju ändå en man av hår på huvudet och svansen är ju fin, tuppkammen på ryggen är ju också tuff, eller hur?" Positiva mamman.
"Hrmm". Dottern muttrar.
Helt ärligt kan ingen kalla honom vacker. Han ser ut som en rokokobyrå i framtassarna och en märkligt formad kropp men huvudet är fint om man inte öppnar munnen.
Men kul är han.... och snabb.... och väldigt,väldigt älskad.

Av detta kan man lära sig att det bästa i livet inte behöver vara perfekt.
Kan vara bra att veta!