Den skallige är väldigt snäll. Generös.
Köper en stålsträngad Fender till en tondöv girarrspelare som mig.
Jag övar.... flera timmar i sträck... blåsor på fingrarna men väldigt nöjd... sjunger högt.
Går iväg på toaletten och..... döm om min förvåning när gitarren är borta..... häck väck!
Mysterium.
Tills jag ser den skallige som med ett förnöjt leende på läpparna frågar varför jag tystnat!
Jo tack du, kanske för att du har gömt gitarren.
Akta dig!
När jag hittar den så ska jag gaffatejpa fast gitarren på kroppen och aldrig släppa den ur sikte, sen ska jag vägra stämma gitarren och dessutom yla till Winnerbäck på ett sätt du aldrig hört förut.
Huset är litet... hittar den snart!
Obs! Bilden är snodd från ordermusic.se. Tack och bock!
Skitkul skrivet... men vad taskigt av den skallige, kunde han inte skickat iväg dig på en gitarrkurs så hade ni båda kunnat glädjas, Du av ditt spelande och han av tystnaden;)
SvaraRadera//Inga.I
Ibland är dom otacksamma, dom där man lever ihop med... men tänk vad trist det skulle vara utan dom. =)
SvaraRaderaHmmm, när man skriver & (i namnet) så ser det ut som jag skrev "damp Malte", vilket i och för sig inte var så långt från sanningen... men ändå. :P
SvaraRaderaHahaha! from nu ska jag alltid skriva & innan jag skriver hundnamnen! Den satt som en smäck!
SvaraRadera