tisdag 12 juli 2011
Symbios... inte för mig...
Här skaffar jag mig en liten hund (tror jag...).
Dottern hittar en själsfrände... (lyckliga hon)!
Här sitter jag med skägget i brevlådan men lika lycklig ändå!
Konstigt?
Knappast!
Hon är mer än väl värd den lyckan!
Min lycka är dessutom total när jag ser de två i symbios.
Fantastiskt.
Där hon är... där är han!
Där han är... där är hon!
Önskar att det kan fortsätta in i oändligheten!
Moderslyckan är total men egot protesterar.. Yes, det gör det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar