Återuppstår som tadadadaaaa.... Kurt. Eller typ precis den jag vill vara!

Censurerar mig hårt.

Allt jag skriver blir dravel.

Ord på en skärm.

Tomma.

Därför blir bloggen öde.

Död.

Försöker härmed återuppstå.

Livet just nu består av förändringar, vacker höst, smala ben och stora skor, en mental brottningsmatch mot bängbulor och varma kramar av nya själar.

Det är kramarna jag tar med mig.

Valet är viktigt!

Det jag väljer att se.

Det jag väljer att ta med.

Det jag väljer att bli en del av mig.

 

Just idag väljer jag att se mig själv som Kurt av Erlend Loe.

Med en tjusig mustasch och en fantastisk frisyr.

Stämmer ganska illa med verkligheten.

Men å andra sidan så bestämmer jag själv min egen verklighet.

Eller hur?!