Den skallige och valpdräparen.

Herr Hantverkare är här och ska fixa.

Fixar inte så bra.

Muttrar, skruvar, fixar.

Ingen lösning.

Valparna är som pirayor i hälsenorna på honom.

Jag är som bomull.

Mild, lindrande, förklarande.

Försonande.

Lirkar.

Herr Hantverkare blir ilsk.

Drar några verbala salvor åt gänget.

Vevar med en hantverkarkänga mot valparna.

Då...

Då rycks dörren upp med ett ryck!

Den skallige står med kutig rygg och vevande armar i dörrhålet.

Spottet rinner längst hans skäggiga haka.

Gutturala läten kommer ur strupen.

Klapprar med tänderna.

Nu har han fått nog.

Gränsen är nådd.

"Valpdräpare! Ut ur mitt hus! Bara ut! Säg inget mer!"

Varpå han försiktigt föser ut Herr Hantverkare.

"Ta dina piiiip verktyg och försvinn!"

Herr Hantverkare lommar iväg tätt följd av den skallige som fortfarande vevar med armarna.

Nu sitter vi här.

Urkopplade, bortkopplade och troligtvis på nån svart lista.

Nöjer mig med mobilsticka från och med nu!

Ps. Vet inte om vi ens har telefon längre. Vågar nog inte testa. Ds