Känner mycket.
Känner för mycket.
Tänker framför allt för mycket.
Jobbet knäcker.
Närmar mig någon form av vägg.
Grinar.
Svär.
Förbannar.
Grinar igen.
Den skallige är herr Sensitive personifierad.
"Håller du på att ramma plyfan, gullet?"
"Jo tack, på ett ungefär".
Säga vad man vill men han får mig åtminstone att hitta nya ord på måendet!
I morgon tar jag nya tag och rockar fett i biblioteket igen.
Toppar med ett biblioteksmöte - lika efterlängtat som en stelkrampsspruta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaJag måste bara säga att du har en underbar blogg och att du skriver helt fantastiskt :-))
Hälsningar Rebecka
www.smeagols.se
Pusspådig & lite norrländsk kraft.
SvaraRadera/Lisa