Ibland slås jag av tanken att någon liten, elak typ sitter och hånflinar ovanför mitt huvud. Han sitter där och flinar och slår mig i huvudet med en liten träklubba så att jag inte ska hinna resa mig upp ordentligt. Ett steg upp, ett slag med träklubban, två hack ner. Ett steg upp, ett ordentligt slag, två ner. Om och om igen!
Hoppas att jag snart hittar min superwoman dress med manteln och slår ner honom därifrån, ska sopa iväg honom långt, långt bort, ända bort till den fjärde galaxen!
Måste bara rota fram dressen ur all gammal bråte som ligger i garderoben!
Mot oändligheten och vidare kamrater! Vi ses
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar